Upplagd den 17 maj 2018 11:26
Det blev en fantastiskt rolig helg när SM-finalen gick av stapeln den gångna helgen nere på Anderstorp. Resultaten kanske inte blev som vi hade hoppats, och trott innan, på grund av allt strul under förberedelserna inför premiären och i princip ingen tid alls i sadeln inför tävlingen. Men på alla andra sätt så blev det en otroligt lyckad och rolig helg. Framförallt så var det sådär vansinnigt roligt att äntligen få sätta sig på hojen igen.
Förväntningarna inför helgen var ganska låga. Jag brukar rent historiskt sett ha det tufft på Anderstorp. Mest beroende på att det är första racet på säsongen, och jag till skillnad från dom flesta andra i Superbike inte har råd att åka till Spanien och träna flera gånger under våren. Därför brukar det ta något race eller två innan jag kommer in i det igen. Detta blev ju ännu mera utslagsgivande just i år då hela officiella SM-testerna och träningslägret helgen innan premiären, blev inställda på grund av problem med bullertillståndet. Detta betydde att jag missade tre hela dagars test, och skulle komma till premiären med i princip ingen tid alls på hojen.
Dessutom så är startfältet i Superbike det största och tuffaste på så länge som jag kan minnas. Jag vet att man säger det varje år nästan, men just i år verkar det som att både sporten och klassen Superbike har fått ett rejält uppsving. Det är massor av nya och hungriga förare i klassen, och med en riktigt bra media satsning från SVEMO så känns det som att sporten är i sin bästa form på många, många år. Och till helgen så var det nästan 40 förare som kvalat in i Superbike.
Så denna helg var det bara att försöka strunta i resultat och varvtider, och bara försöka ha så jäkla roligt det bara gick på hojen, och ha tålamod. Mitt personbästa från förra året var ju 1.35,947, som jag satte på sista varvet på sista racet förra året. En tid som jag redan innan helgen förstod att det skulle bli tufft att slå med tanke på omständigheterna.
Fredag, friträningar. (1.38.316)
Under fredagen hade vi 5st. träningspass, varav två i princip försvann på grund av vädret. Det första passet på morgonen kördes i upptorkande. Lite för torrt för regndäck och lite för blött för slicks. Och samma sak med dagens sista pass där det kom en liten regnskur precis innan passet.
Så vi fick 3st. pass på oss att försöka bli lite varma i kläderna till lördagens kval. Vi hade ju redan en bra drevning och setting till hojen från tidigare år, så det var bara att tanka och köra. Körningen kändes lite ovan och stel första passet, men ändå inte riktigt så illa som jag hade förväntat mig. Jag kunde rätt så snabbt komma ner på tider runt 1.38-1.39 nånstans, med en bästa tid på dagens tredje pass då jag körde 1.38.316. Långt ifrån någon fantomtid, men ändå skapligt för att vara fredagsträning på beggade däck, och första gången på hojen för i år. Bland dom som hade transponder på så hamnade jag nånstans runt 15:e plats, vilket också kändes helt okej faktiskt.
Lördag kval (P21, 1.37.549)
Till kvalet på lördag morgon hade vi varit borta till grabbarna på Dunlop och fått på lite nya fräscha däck, hojen hade fått ny olja och blivit genomgången, och allt var klart för kval.
Körningen på kvalet kändes helt okej. Det var ett ganska långt kval, så jag hade bestämt redan innan att vi skulle dela upp det i två sk. ”stints” om inget oförutsett hände under kvalet. Jag hade lite svårt att få till ett bra varv, och gjorde lite små missar lite här och där. Hade också lite svårt att hantera trafiken ute på banan. Men på sista ”stinten” så får jag upp lite bättre fart och sätter mina tre snabbaste varv på dom tre sista varven innan passet flaggas av. Bästa tiden blir 1.37.549, vilket är i princip exakt samma tid som jag satte på första kvalet 2017. Då räckte det till en 14:e plats, i år räckte det till en 21:a plats i 6:e startled. Så det är tuff konkurrens i år… Skitroligt!
Lördag race (P21, 1.37.049)
Inför racet så var jag faktiskt lite nervös. Det var stort startfält, många nya i klassen, och jag skulle starta långt bak i ”gröten”, vilket gjorde att starten och dom första varven skulle bli riktigt stökiga.
Och det började med strul direkt. Först blev det delayed start för att en hoj började koka ute på gridden precis innan start. Så ny startprocedur med sighting lap och warmup lap. Sedan när vi väl kom iväg så blev det en större krasch i kurva 2 på första varvet, och racet rödflaggades. Så ny start med kortat race (Bara 11 varv).
Väl uppställda på gridden igen för säsongens första race så var nerverna verkligen på utsidan. Röda lamporna tändes, ett nästan 40 hojar starkt startfält varvar upp och stirrar intensivt på lamporna… Och där går starten!!!
Jag kommer iväg ganska bra från linjen, kanske tvekar lite in i första böj där det är trångt. VÄLDIGT trångt. Det är nästan kontakt med en förare som dyker innanför mig in i svängen, jag får räta upp lite och vika ner igen, och blir då uttryckt igen, och tappar spåret. Jag får en riktigt dålig utgång på den så viktiga långa rakan efter kurva 1. Känns som att hoj på hoj bara swishar förbi mig. Jag matar på upp genom växellådan. Väntar på att shiftlightsen ska börja blinka på dashen varje gång, 3’an, 4’an, 5’an, 6’an. Nästan varvstopp på 6’ans växel… Det är hojat överallt.. Det dammar och smattrar i visiret av allt damm och grus som alla hojar framför drar upp. Alla vinglar och far över rakan för att leta en bra position inför den så viktiga inbromsningen. Det blir smått kaotiskt i sinbromsningen. Alla vill vinna racet i andra kurvan. Folk krokar ihop med varandra, bromsar på sig, och jag är otroligt nervös när jag väl viker in i kurvan, och bara väntar på att det ska smälla i ryggen. Det verkar gå bra hinner jag tänka, innan jag känner en liten ”puff” på axeln när en hoj kör in i mig, och jag trycks ut i ytterkant på banan. Jag lyckas hålla mig på banan, men tappar spåret och drivet ut ur kurvan, och vips så blåser två hojar förbi på innern. Försöker ta tillbaka i kurva tre, men lyckas inte. Är nu nere på 31:a plats från min 21:a startposition. HELVETE!!!
Dom första två-tre varven är bland dom mest kaotiska jag kört i något race tror jag. Folk är som galna och det är rena vilda västern där ute. Det knuffas, bromsas för sent, krokas ihop, kraschas, körs av banan, vinglas, och körs ryckigt överallt. Men efter 4-5 varv så börjar racet stabilisera sig lite grann i alla fall, och jag börja hitta en bra rytm utan att bli utknuffad i varje sväng. Och nu börja varvtiderna sjunka. Jag jobbar mig sakta men säkert upp genom startfältet och är snart uppe på en 21:a plats i rygg på Mattias Bengtsson (#88) på sin Kawasaki. Och ser en klunga förare som sakta drar iväg framför honom. Jag bara måste komma om så jag kan hänga på tåget där framme.
Men jag får det kämpigt. Kawasakin har nog minst 20hk upp på min Honda, vilket på banor som Anderstorp med ganska långa rakor blir otroligt jobbigt. Jag är väldigt mycket snabbare in i- mitt i, och ut ur svängarna. Jag får flera gånger bromsa i panik mitt i sväng för att inte köra in i hans bakhjul. Men hans Kawasaki bara flyger ifrån mig på rakorna. Jag får nu börja laborera med spårval och bromspunkter för att försöka ta mig om. Jag bromsar lite tidigare, tar massor av höjd in i svängarna så jag kan gå på gas tidigare än honom, för att försöka få med mig mer fart ut på rakan. Bromsar jag lite för sent så kommer jag ikapp lite förtidigt i utgången på svängen, och får dippa av på gasen för att inte köra in i honom. Då tappar jag drivet ut på rakan och kommer inte ifatt. Bromsar jag lite för tidigt och lite för mycket så får jag en lite för stor lucka fram till honom, och min högre utgångsfart räcker inte för att komma ifatt och om… Det hela blir lite som ett schackspel. Det gäller att tänka och planera flera kurvor i förväg. Jag känner att det egentligen finns två eller kanske tre kurvor där jag skulle kunna ta mig om. Då måste jag tima utgången i kurvan innan för att lyckas, och för att kunna ligga på precis lagom avstånd för att lyckas med den timingen i kurvan innan, så måste jag ligga rätt i kurvan innan den. Så allt måste planeras tre kurvor i förväg. Och sen kommer jag inte riktigt om där jag hade tänkt, och får börja om... Flera gånger är jag uppe jämsides med honom på rakan, och sen hinner han dra ifrån precis tillräckligt för att jag inte ska kunna bromsa om honom in i nästa sväng. Kampen fortsätter sedan racet ut, utan att jag lyckas ta mig om, och rullar över mållinjen i det alldeles för korta racet som 21:a man. Sjukt frustrerad såklart eftersom jag känner att jag är snabbare, men inte kommer om. Och även för att jag känner att jag hade farten för att matcha klungan framför om jag väl kommit om… Men frånsätt det, och dom katastrofala första varven såklart som jag är glad att jag tog mig ur helskinnad, så var det ett av dom roligaste race jag kört. Men massor av omkörningar och roliga fighter medans jag tog mig tillbaka upp genom fältet…
Min bästa varvtid var 1.37.049, vilket var i princip samma som gänget runt 13-15:e plats. Så hade jag bara varit med där upp från början så hade det kunnat bli en bra placering. Hur som helst, ett fantastiskt kul race!
Efter racet så har vi en grym eftermiddag och kväll i depån. Först lite nedjogggning 1.5varv runt banan med lite stretching. Sedan en skön dusch och mysig middag, innan jag mötte upp Dan Höijer för inspelning av roadracingpodden senare på kvällen. Det blev över 2 timmars härligt prat om allt från vardagsrutiner och familj, till racing och träning. Det var riktigt roligt, och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att lyssna på det färdiga avsnittet sen.
Söndag kval (P25, 1.38.314)
Efter lördagens roliga race och en grym lördagkväll i depån, så var det dags att ladda om för kval. Vi bestämde att vi skulle kvala på samma däck som vi körde racet på, då dom bara hade gått 12 varv. Hojen fick nya bromsbelägg och lite service, sedan var vi klara för kval. Och vilket SKITKVAL det blev…
Man kan skylla på trafik, gulflaggor, förare som körde sakta i racelinjen, och massa annat. Men i ärlighetens namn så har jag inget att skylla på än mig själv. Under söndagens kvar så var jag exceptionellt dålig på att hantera trafiken ute på banan. Något jag måste förbättra nu när det är så pass stort startfält i klassen. Det kommer alltid vara någon förare i vägen någonstans och det gäller att kunna hantera det.
Jag hamnade rätt tidigt bakom en klunga på 4-5 förare som jag var snabbare än. Men blev hängandes bakom i några varv, och hade svårt att ta mig förbi. Jag körde om någon förare, och sen insåg jag att det skulle ta för lång tid att ”tråckla” mig igenom den här gruppen av förare och få fria varv. Så jag beslöt mig för att slå av på farten lite och släppa iväg dom en bit. Så att jag fick en lucka som jag sedan kunde köra ifatt och sätta en bra tid. Men jag släppte iväg dom alldeles för lite, så jag var uppe i rygg igen på dom innan mitt snabba varv var slut, och fick göra om den där manövern igen. Släppa iväg dom, och sen gasa på. Och varje gång kostar ju ett par varv som jag inte kan ladda på för fullt. Gjorde sen samma misstag igen… Släppte iväg dom för kort… Och tredje försöket så släppte jag iväg dom tillräckligt, men då på mitt snabba varv så var det gulflagg i ”Hansenkurvan” för att någon kraschat, så var det varvet förstört. Plus att jag nu var uppe i rygg på klungan igen och behövde offra ett varv på att släppa iväg dom. Till slut insåg jag att jag var i princip helt dum i huvudet och höll på att slösa bort hela kvalet på det här strulet, och gick in i depån istället för att vila en stund och hitta en bättre banposition.
När jag kom ut på banan igen så hade jag perfekt banposition. Inte en förare framför så långt ögat kunde nå. Efter ett relativt snabbt utvarv så börjar jag ladda på för ett bra första flygande varv, med precis då kommer en förare ut från depån precis framför mig. Han (nämner inga namn) gasar på som en galning på rakan, så att jag inte kommer om, för att sedan sakta ner mitt i kurva 2. Och där försvann mitt flygande varv. Kör om honom innan varvet är slut, och laddar på för ett nytt flygande varv. Och då är det gulflagg i ”Halkhögern” (kurva 3) i 3 varv, och sedan är passet slut. Sjukt frustrerad och arg efter kvalet. Mest på mig själv för att jag inte tog rätt beslut ute på banan. Tiden 1.38.314 räcker bara till en 25:e plats på gridden.
Söndag race (P22, 1.37.574)
Inför racet så försökte jag fokusera mest på att få till en bra start, och ett bra första varv, så att jag inte blev indragen i massa fighter längre ner i fältet, utan kunde hänga på tåget framför när det gick.
Starten gick, och inledningen på racet var väldigt mycket lik det första. Lika hektiskt, men kanske lite mera ”städat” och renare körning av samtliga. Jag får lite samma problem i inledningen på det här racet som i det första. Hamar lite tokigt i ett par svängar där jag blir utträngd, och tappar ett antal placeringar. Inte lika illa som i första racet, men är ändå nere någonstans runt 30:e plats efter första varvet. Skillnaden är nu att jag är lite snabbare på att börja köra upp mig. Jag har ett par svinroliga och tighta fighter, och i efter 5-6 varv uppe på en 25:e plats, återigen uppe i rygg på Mattias Bengtsson (#88) på sin Kawasaki. Fan också tänker jag, den här gången måste jag ta mig om snabbt. Jag lyckas äntligen ta mig förbi honom efter nåt varv, och är uppe i rygg på #91 Henry Sundqvist. ”Sunkan” blev 15:e i första racet och var en i den där ”klungen” som jag inte lyckades hänga med när jag blev hängandes bakom Bengtsson. Perfekt, bara att ta rygg på honom nu… Vi passerar nån förare, men efter nåt varv känner jag att det går för sakta, och dyker på innern om ”Sunkan” in i sista sväng och börjar ta upp jakten på nästa förare framför. Jag hinner inte jaga ifatt honom innan racet är över, och rullar över mållinjen som 22:a. Lite samma känsla som efter första racet. Sjukt glad över ett riktigt roligt race, med massor av bra fighter och en riktigt fin uppkörning. Men jag har ju farten för att ligga och fightas om topp-15 och ännu bättre när kan kollar på varvtider, om jag bara är med från början av racet.
En sjukt bra helg
Kollar man rent resultatmässigt så kanske en 21:a och en 22:a plats är lite blygsamma resultat. Och det är definitivt inte där jag tycker att jag borde vara. Hade jag kört lika fort som förra året så hade jag varit uppe och nosat på topp-10 placeringar. Men med tanke på hur förberedelserna har sett ut, och hur inledningen på båda racen såg ut där jag föll som en sten i resultatlistan, så är jag ändå ganska nöjd med helgen. 1.37.0 som bästa varvtid är ju en sekund från mitt personbästa från förra året, men kollar man hur tiderna såg ut över lag i racen förra året så ligger jag inte så himla långt ifrån. Jag gjorde dessutom två GRYMT bra race med fina uppkörningar, i ett startfält som är större och tuffare än någonsin. Hojen har fungerat bra hela helgen, och jag trivs väldigt bra på Dunlop däcken. Det var också roligt att få ett kvitto på att den hårda fysträningen och bättre kosthållningen gett bra resultat. Racen kändes på tok för korta, jag var starkt i slutet på racen, och jag var knappt trött efteråt. Och det har ju varit så fantastiskt roligt att ÄNTLIGEN få sitta på hojen igen. Så det har varit en sjukt bra helg nere på Anderstorp!
Jag vill rikta ett stort tack till alla sponsorer såklart, utan er kör vi inte en meter. Också till Micke som var med och meckade i helgen. Helt ovärderligt! Och ett stort tack till Anderstorp Racing Club och alla funktionärer, som jobbat stenhårt för att få till den här helgen.
Nu är det bara 3 veckor kvar innan nästa SM-deltävling på Linköpings Motorstadion. Så ska vi vara lite mer varma i kläderna!!
Kategorier: 2018, Anderstorp, ARC, SM