Upplagd den 16 maj 2017 13:46

Lyckad premiär på Anderstorp!

Det blev en väldigt lyckad premiär när SM i roadracing avgjordes på anrika Anderstorp Raceway den gångna helgen. Historiskt sett så brukar jag ju ha det lite kämpigt på premiären, kanske mycket beroende på att dom flesta andra förarna varit ute och tränat och tävlat i Europa under våren, och oftast kommer till premiären med mycket mer körning i kroppen än vad jag har som bara kört lite i alldeles för kalla förhållanden hemma i Sverige innan.

Men efter att ha kämpat som en gris med fysträningen och fått hjälp med maten under våren, så kom jag till premiären 7kg lättare, starkare, och mera vältränad än någonsin. Och efter ett ganska så bra test på samma bana bara helgen innan premiären, så var det ändå med en rätt så bra känsla i kroppen som vi åkte nedåt mot Anderstorp. Målsättningen var väl som vanligt att komma hem med några SM-poäng, bättre placeringar än förra året (17 och 14), och köra snabbare än jag gjort förut (1.37.4). Men klassen verkar vara ett riktigt getingbo den här säsongen, så det kunde nog bli tufft.

 

Fredagsträning

På fredagen fick vi 4st 20-minuterspass på banan. Både hojen och jag kändes helt okej redan på första passet Tiderna kändes bra, och allt flöt på. Körde bara på gamla slitna däck, och hann testa lite olika settings på andra passet. Tredje passet sedan regnade bort, men fick avsluta dagen bra på tredje passet där jag körde låga 1.38-tider och någon hög 1.37-tid som bäst. Att jämföras med förra årets fredagsträning då jag körde 1.39-tider. Så det kändes positivt.

 

Lördag kval (P15, 1.37.516)

Till lördagens kval så var det bara lägga på nya fräscha däck. Tyvärr så hade vi bara Pirellis SC2 (hårdare gummiblandningen) bakdäck, och skulle nog egentligen velat ha SC1 (mjuka gummiblandningen). Men det var bara köra på så gott det gick med det vi hade. Inledningsvis på kvalet så kändes det rätt så bra. Körningen flöt på, men jag fick inte riktigt till något snabbt varv.

Fick upp en rad 1.38.0xx tider på dashen, men det ville inte riktigt släppa. Gick in och vilade lite i depån en stund drack lite vatten, och gick sen ut igen för att försöka ”panga” på nåt varv. Fick upp 1.38.2 som bäst med bara nån minut kvar på kvalet, och då surnade jag till och svor åt mig själv i hjälmen. Sedan lyckades jag sätta 1.37.516 på det absolut sista varvet på kvalet, vilket räckte till en 15:e startposition. Helt okej, men inte jättenöjd.

 

Lördag race (P12, 1.36.836)

Inför lördagens race så var känslan riktigt bra. Jag hade en klar ”race plan” och kände att om jag fick en bra start så skulle jag kunna få till ett bra race.

Innan racet så var jag ganska nervös. Första race för året och det var mycket fjärilar i magen. Sen började det strula med tidsschemat då något race innan blev rödflaggat och försenat, vilket inte gjorde saken bättre. Men sedan blev det nästan till något positivt, så jag fick sätta mig i lugn och ro och bara andas och fokusera i 20 minuter extra.

Starten gick och jag kom iväg rätt så bra från linjen. Jag offrade lite fart in i första böj för att försäkra mig om att jag fick till den superviktiga utgången på långa rakan på första varvet. Detta gjorde att jag kanske tappade någon placering in i svängen, men fick en superbra utgång på kurvan och fick med mig massor av fart ut på den kilometerlånga rakan. Detta gjorde att jag kunde plocka ett antal förare ner mot kurva två. Där hamnade jag sedan i en klunga med förare som hade perfekt tempo för mig. Det var lite stök i början precis som det alltid är, men ändå under kontroll. När väl racet satt sig lite så började direkt 1.37-tiderna komma upp på dashen. Låg och tampades med #7 Wikberger, och ”65 Matsson på deras Kawasakis. Hade svårt att hänga med på långa rakan, där jag hade lagom med pulver för att hålla mig i suget bakom, men kunde inte utnyttja det för att plocka in. Men på resten av banan kändes det som att jag inte hade några problem att hänga på. Samtliga av dom 9 första varven gick under mitt tidigare personbästa som var 1.37.4. Så det kändes sjukt bra. Vi började nu veva in #10 Jakobsson på sin BMW, och både Matsson och Wikberger lyckades klämma sig om. Jag blev hängandes bakom honom nåt varv på 10:e plats och började planera vart jag skulle göra mitt omkörningsförsök, då racet plötsligt rödflaggades p.g.a. en krasch efter långa rakan. Då mer än 75% av racet avverkats så räknades det som ett komplett race, och det var över. Kände mig först lite besviken över att jag inte kommit om Jakobsson, för jag kände att jag hade farten för det, och att jag skulle tagit mig om till slut. Men var sjukt nöjd med 10:e plats. Och såg senare att jag satte mitt livs första 1.36-tid runt Anderstorp på sista varvet. Så jag var ändå sjukt nöjd.

Efter racet sedan så blev jag nedflyttad till 12:e plats, på grund av att dom två förare som kraschade på sista varvet innan rödflaggan tilldelats sina placeringar. För vid rödflagg så backas racet ett varv, och sedan räknas resultatet på det varvet. Vilket gjorde att dom två fick sina placeringar i racet. Men det gjorde inte så mycket, jag var ändå sjukt nöjd med mitt race.

En rolig grej var ju att SVEMO placerade en 360-graders kamera på min motorcykel innan lördagens kval och race, och har sedan lagt upp en 360 film på hela första racet filmat från min hoj på deras YouTube kanal. Så där kan ni gå in och kika på hela mitt race och vända och vrida på bilen dom ni vill. Ascoolt!  (länk).

 

Söndag kval (P19, 1.49.700)

Fullt med positiv energi från lördagens race så gjorde vi oss klara för söndagens kval. Enligt alla tillgängliga väderleksprognoser så skulle det vara uppehåll hela söndagen, men det var något som vädergudarna tydligen inte hade uppmärksammat då det blev allt tydligare när kvalet började närma sig att vi skulle vara tvungna att kränga på regndäcken. Något som jag inte var sådär jättesugen på faktiskt. Jag hade inte haft någon bra känsla på blött på ganska länge, och hade katastrofracet på Linköping förra säsongen som senaste minnet av regnkörning. Men, men… Det var bara att bita ihop och köra.

 

Jag kände redan på första varvet att det inte skulle gå bra. Jag hade sedan 5-6 situationer där jag nästan höll på att krascha under dom tre första varven. Jag hade absolut inget fäste bak, och hoen försökte kasta av mig så fort jag ens funderade på att börja gasa. Och inget förtroend alls för framändan på cykeln. Efter några varv fick jag upp P26 på depåtavlan, vilket inte var en kvalposition som jag var överdrivet glad över. Men jag fortsatte jobba, och försökte succesivt bygga upp tempot och hitta nån form av känsla för fästet. Varvtiderna kröp sakta men säkert nedåt. 1.59, 1.58. 1,57. 1,56, 1.54, 1,51, 1,51, 1,50, 1,49. Och sen 1.49.700 på näst sista varvet innan kvalet avflaggades. Jag hade då klättrat upp till en 19:e plats, viklet såklart var bättre än 26:e, men jag var väldigt besviken. Eller kanske mest oroad över att jag inte hittade någon bra känsla i blött. Nya tag till racet…

 

Till racestart på söndagens så hade vädret förbättrats avsevärt, och det var sol och uppehåll. Under hela helgen hittills så hade hojen känts en aning för hård i fjädringen fram. Settingen hade funkat helt okej på torrt trots att jag hade velat ha den mjukare, men på blött när man oftast vill ha en mjukare hoj så var den alldeles för hårt. I gaffeln satt det så hårda fjädrar att jag redan låg i ändläget för justeringen av förspänningen, så jag tänkte att vi skulle byta till ett par mjukare fjädrar innan racet. Vi kunde ha samma setting, bara det att vi skulle få lite mera justermån om vi ville. Då vi inte känner oss 100% säkra på att skruva isär en framgaffel så tog vi lite moralisk support från den rutinerade räven Jan Greven när vi började skriva isär gaffeln. Jan hade inte någon erfarenhet av Andreani fjädring som jag har på min hoj, men är duktig på fjädring i allmänhet. Tillsammans började vi klia oss i huvudet, läsa manualer, sprängskisser, osv. Sen började jag skruva isär den, och sen började det såklart att strula. Först så fattade vi inte exakt vart man skulle dela cartridge kittet för att byta fjädern, och jag delade den såklart på fel ställe, så att det blev jättebökigt att skruva ihop den sen. Jans Öhlinsverktyg passade sen inte på Andreani fjädringen, så vi fick improvisera för att få ihop det. En bricka trillade sen loss som vi inte visste vart den skulle sitta. Tiden bara sprang iväg och paniken började infinna sig. Dessutom så såg vi att fjädrarna som satt i, faktiskt var mjukare än alla extrafjädrar jag hade i reservdelslådan. Så att vi gjorde all jobb i onödan. Till slut fick vi dit den där brickan på rätt ställe, och fick ihop gaffeln. Men när jag sen skulle testa att justeringen för kompressionsdämpningen fungerade som den skulle, så gick den skruven att skruva förbi det vanliga stoppet, varpå ett illavarslande klick följt av ett metalliskt klink kom från gaffeln, och hela skruven med tillhörande detaljer, försvann ner i gaffelbenet. Så det var bara att skruva isär allt igen och med ett magnetverktyg försöka fiska upp en liten skruv, en pytteliten fjäder, och två pyttesmå metallkulor, ur det oljefyllda gaffelbenet. Till slut fick vi upp allt, och lyckades skruva ihop det på rätt sätt utan att behöva plocka av gaffelbenen från hojen. Så ett jättestort tack till Jan Greven för all support och moraliskt stöd. Men det blev ändå ett ovälkommet störningsmoment i uppladdningen inför racet som inte kändes helt optimalt.

 

 

Söndag race (P11, 1.35.958)

Från min 19:e startposition så var det lite sämre förutsättningar än första racet att få till ett bra resultat. Men med en bra start så bort det inte vara omöjligt att bärga med sig några SM-poäng.

Återigen så gjorde jag en skaplig start. Och med samma taktik som i första starten, att offra lite fart in i första böj till förmån för en bra utgång på långa rakan, så kunnde jag plocka ett par placeringar ner mot kurva två. Jag hade inte riktigt koll på hur jag låg till i allt stök i början, men kände att jag nog tagit ett par platser på första varvet. Körningen kändes bra, och det kändes som att framgaffeln blivit hopskruvad rätt. Så jag drog en liten lättnadens suck. Körningen kändes sjukt bra, och jag radade upp stadiga 1.36-tider varje varv nu. Jag låg nu bakom #34 Pär Johansson på sin Kawasaki och försökte för allt jag var värd att stänga till luckan fram till honom, men jag lyckades inte. Tog in lite grann, och sen tappade jag lite grann. Jagade som en galning, och kunde se på depåtavlan att jag hade ett gäng som flåsade mig i nacken precis bakom mig. Fick upp P8 på depåtavlan. Kändes som en bra uppkörning från 19:e startposition. Sedan kom #24 Joakim Linhart flygande, och jag var nere på 9:e plats. Linhart var 4:a i lördagens race och är riktigt snabbt, men fick starta sist i Söndagens race efter att ha kraschat ut sig tidigt på kvalet. Perfekt! En rygg att åka på, tänkte jag. Men han segade sig iväg lite för snabbt för att jag skulle kunna bita mig fast i honom. Aja, P9 är sjkt bra det också tänkte jag. Fortsatte att försöka minska avstånded fram till Johansson, men det gick inte. Såg att han i sin tur vevat in och nu passerat #73 Macus Olsson på sin BMW, så han blev nu mitt nästa mål. Kände att jag tog in för varje varv som gick nu, och började fundera på om- och hur jag skulle kunna ta mig förbi honom. Fortfarande med +0 på depåtavlan, så jag visste att någon eller några flåsade mig i nacken. Varven började ticka ner nu, och det var inte mycket kvar på racet. Skulle jag hinna? Ligger dom bakom mig och planerar en stöt på sista varvet? Ska jag börja köra defensivt? Eller ska jag satsa på att försöka veva in Olsson. Ut på sisa varvet är jag fortfarande 9:a, men kanske med en lite för stor lucka till Olsson framför. Sedan blir jag ombromsad av #37 Danne Alstergren. Fan också! Satsar allt jag har ut på långa rakan på sista varvet för att försöka bita tillbaka. Försöker bromsa om på innern, men det går inte. Vi bromsar på oss lite grann båda två och tappar fart bort mot nästa kurva. Jag har med mig lite mera fart och försöker dyka på innern igen, men Danne stänger dörren i ansiktet på mig. Fan, försöker ladda på mera ut på gamla start/mål rakan, och är uppe jämsides på innern om Danne i inbromsningen till ”grand prix kurvan”. Nu har jag honom tänker jag, när han släpper upp bromsarna och viker ner sin Aprilia över mitt framhjul. Vi är 1mm från att jag kör in i hans bakhjul och vi både kraschar, jag får räta upp och är på väg av banan. Nyper så hårt jag vågar i bromsarna, och kastar ner hojen igen, och lyckas precis hålla mig på asfalten… Och då smyger #79 Wikberger om på innern.. Fan också! På’t igen… Är ifatt och uppe i ryggen på Wikberger i inbromsningen till ”Hansen kurvan” men inte nära nog för att kontra… Sedan är det bara ”Karusellen” och vänstern ut på start/mål kvar. Lägger mig på yttern genom ”Karusellen” men lyckas inte attackera när vi kastar om till vänster ut på start/mål. Rullar över mållinjen som 11:a, 0.1 sekunder bakom Wikberger. FAN! Men… Fan va kul! Kollar ner på dashen och ser att jag satte 1.35.958 på sista varvet, trots att jag nästan var av banan i ”grand prix kurvan”. Vilket jäkla varv… Och vilken fight…

Efter racet är jag sjukt nöjd, trots att jag tappade två platser i fighten på sista varvet. Ändå en sjukt bra uppkörning från 19:e plats, och nytt personbästa igen. 1.35-tider runt Anderstorp är inte fy skam. Och då var jag ändå 3 tiondelar långsammare i sektor 2 än mitt näst snabbaste varv på grund av fighten med Danne. Så då finns det ju ännu mera att hämta där nästa år…

 

En grymt bra helg!

Sammanfattningsvis så var det en grymt bra premiärhelg. Två riktigt bra placeringar, i ett startfält som är tuffare än på många år. Ett gäng härliga SM-poäng med oss i bagaget hem. Och en kapning av mitt personbästa runt Anderstorp med över 1.5 sekunder mot vad jag hade innan helgen. Domprestationerna tillsammans med att vi hade ett härligt gäng med hela familjen, morsan och farsan, Åsa, och Ove med på plats, gjorde att det blev en otroligt bra helg.

Ett stort tack till alla som var med nere på Anderstop, till arrangören, alla funktionärer, och SVEMO för att bra arrangemang.

Och till sist, såklart, ett stort tack till alla våra sponsorer och samarbetspartners som gör detta möjligt.

Nu väntar lite träning och lite instruktörsjobb med Actionpics innan det är dags för nästa SM-deltävling på Linköpings Motorstadion den 9-11/6.

Kategorier: 2017, Anderstorp, SM