Upplagd den 10 juli 2012 23:34
Förväntningarna inför helgens STCC helg var inte speciellt höga. Det har varit mycket fokus på annat, och jag har inte haft någon möjlighet rent ekonomiskt att träna så mycket som jag velat innan den här helgen. Hela veckan innan hade det också varit träningsläger med en dansk arrangör på Mantorp, så konkurrenterna hade haft mycket tid på sig att träna. Dessutom kollade jag SMHI på vägen ner och såg att det förväntades 53.3mm regn och åska under lördagen när båda våra race skulle köras.. För att ha råd med den här tävlingen tvingades vi snåla lite, så det var beggade däck som gällde hela helgen, men målsättningen var ändå som vanligt att ligga topp-10.
På fredagen så körde vi ett träningspass kl.09.40 på förmiddagen, och sen gick kvalet kl.15.10.
Träningen kändes riktigt knackig, och jag fick inget flyt alls. Testade en ny drevning på hojen som dock kändes riktigt bra. Jag var 12:e snabbast på träningen.
Efter vad som kändes som evigheters väntan så var det äntligen dags för kvalet. Strategin var enkel, jag behövde så många varv som möjligt i kroppen så det var bara att ladda fullt så länge jag orkade och stanna ute hela kvalpasset. Det var ganska luriga förhållanden på banan. Lite fuktigt och lite halt, så jag började lugnt och jobbade mig sakta upp i tempo under dom inledande varven. Dom 20 minuterna gick alldeles för fort kändes det som, och helt plötsligt var jag ute på sista flygande varvet. Jag laddade på för allt vad jag var värd på sista varvet, men det började stänka lite på visiret. När jag vek ut på start/mål för sista gången så hann jag precis ladda på för fullt när jag helt plötsligt kom ifatt ”skamkärran” som drogs av en fyrhjuling. Jag fick kasta mig över bromsarna och väja för kärran, och sakta rulla över mållinjen. STORT misstag av tävlingsledningen som släppte ut bärgningsteamet på banan alldeles för tidigt, och det kunde ha slutat riktigt illa… Jag slutade 11:a på kvalet, med flest varv körda av alla förare. Riktigt missnöjd med min körning, men 11:e plats är väl helt OK. En skaplig start och ett bra race så är ju topp-10 inom räckhåll.
På fredagen så anslöt också meckarna för helgen, brorsan och Bander. Riktigt skönt…
Lördag och raceday… Med det nya schemat som STCC använde sig av den här helgen så blev lördagen riktigt stressig och strulig. Warmup, Race 1, Gridshow, Race 2 , och vi var klara innan kl.14.00. Då ska man ha i åtanke att däckvärmarna måste hinna sitta på i en dryg timme innan race, och så ska vi hinna kränga och skifta däck också mellan alla pass… Dessutom måste hojen stå i ”parc fermé” i 30 minuter efter racet. Riktigt uselt!
Den korta warmupen på morgonen körde jag på däck som gått ett helt race + kvalet på fredagen, så det var inte mycket fäste kvar. Det sladdade överallt och så fort jag gick på gasen ut ur svängarna så släppte det bak. Tiderna var ändå inte katastrofala, men det gav inte så mycket… Efter passet var det bråttom. Hjulen skulle av, dom gamla däcken skulle krängas av, nya skulle krängas på, och allt skulle balanseras, innan vi kunde få på värmarna. För att hinna med allt så fick värmarna hängas på innan hjulen monterades på hojen. Så kunde monteringen ske i lugn och ro senare. Men nu var det lite annat som strulade så det blev VÄLDIGT stressigt på slutet. Allt resulterade i att jag missade utsläppet till racet och fick starta ”warmuplap” från depån istället för min plats på gridden och missade provstarten.
Fortfarande stressad och riktigt irriterad så står jag på gridden när starten går. Gör en riktigt usel start, och blir ännu mer förbannad. Är nere på 15:e plats på första varvet och se hur ”klungan” drar iväg där framme. ”Fan, helvetes, jävla, skit…” Eftersom värmarna bara hann vara på i typ 35-40 minuter innan racet så tar det några varv innan jag fått upp riktig temp i däcken. Jag jobbar mig till slut upp till 13:e plats och har faktiskt en riktigt rolig fight med #32 André Andersson på slutet som jag går vinnande ur. Men efter racet är jag vansinnigt besviken och arg. Ni som känner mig vet ju hur larvig jag kan vara med ordning och reda, och att allt ska vara perfekt. Och allt strul innan racet och stressandet tog all min fokus från racet. Sjukt besviken!
Nu var det bara 20 minuter till gridshowen skulle börja, och hojen skulle stå i ”parc fermé” i 30 minuter. Så vi fick rulla hojen direkt ner till bandepån där gridshowen skulle vara. Sen var vi tvungna att gå därifrån tidigare för att hinna med att kränga däck och få på värmarna, och dessutom hinna kasta i sig lite mat innan race 2.
Till Race 2 var vi ändå klara i tid, och vi hann med utsläppet i lugn och ro…. Puuh…
Jag startade återigen från en 11:e plats, och den här gången var jag beslutsam att göra en bra start.
Röda lamporna slocknade och jag kom iväg riktigt bra. Jag tog ett par placeringar ner mot kurva 1, och klämde mig förbi någon till i kurva 2. Jag låg nu i en klunga som fightades om 5-10 plats och kände att jag riktigt var med i det här racet. Det kändes riktigt bra faktiskt. På första flygande varvet så kom privatcupsledaren #12 Björn Ljungkvist förbi efter en riktigt usel start, och när vi viker in i kurva ett så ser jag att han får ett framhjulssläpp och förvinner ut i ett stort dammoln, jag hinner bara släppa honom med blicken innan jag ser att det dammar till även i kurva två när #31 Daniel Falemo förvinner. Samma sekund som jag viker in i kurva 2/3 så dammar det till även i kurva 4 då #144 Fredrik Watz förvinner ut i periferin. Oj oj oj tänker jag. Vad är det som händer? Är det halt? Grus på banan? När jag ska bromsa efter långa rakan så är det gulflagg igen. Vafan? Vurpa igen tänker jag? Men ser ingen vurpa, och vid nästa postering så är det gulflagg och ”SC” skylt ute, vilket betyder att Safetycar är ute på banan för att samla ihop startfältet och dra ner på tempot. Väl uppsamlade bakom ”SC” så hinner jag räkna efter lite och får fram att jag ligger 7:a. När vi passerar kurva 1 så ser jag att sjukvårdarna jobbar med Björn och funktionärerna håller upp presenningar runt, vilket alltid känns obehagligt. I kurva 2 så är Daniel uppe på fötter igen, medans det ser värre ut i Kurva 4 där dom håller upp presenningar även runt Fredde. Man får ingen skön magkänsla då… Efter bara nåt varv så rödflaggas racet helt, och vi vinkas in i depån igen. Sen råder en stunds förvirring innan vi får besked att racet avbryts för att dom ska kunna ta hand om Björn och Fredde, som både verkade vara rätt så illa skadade, och att det förmodligen skulle bli omstart efter kl.16.00.
Sen följde en del väntan och extra förarmöte innan vi kan rulla ut för omstarten kl.16.10.
När det var dags för omstart var jag riktigt laddad, mån återigen gör jag en skitstart. Tappar ett gäng placeringar ner mot kurva 1, och skaffar mig massor av jobb. Det tar sen något varv innan jag blir varm i kläderna och får upp lite fart. Jag ligger i en klunga med #53 Arne Andersson, #18 Otto Johansson, och #32 André Andersson. Otto tag sig rätt snabbt om Arne, medans jag och André blir hängandes bakom i några kurvor vilket gör att Otto kan rycka till sig en liten lucka. Men på varv 4 så kommer André om i inbromsningen efter långa rakan, och jag tar Arne i kurvan ut på start/mål. Och nu börjar jakten på Otto. Jag ligger bakom André ett tag och känner på tempot. Jag kan åka fortare, men det känns som att vi tar in på Otto så jag har ingen panik att ta mig om. Men till slut så tar jag mig om Anré och försöker att jaga ifatt Otto. Men André biter tillbaka, och vi har en riktigt rolig fight i ett par varv innan jag till slut lyckas passera honom för sista gången och rycka ifrån. Jag har sen alldeles för lågt tempo för att göra nåt åt Otto som försvinner framför mig, och rullar in på en 9:e plats. Helt OK placering, och riktigt roligt race… Men jag är ändå lite irriterad över mina starter… Ser man på mina varvtider så borda jag vara med och fightas i gruppen framför som ligger runt 5:e-7:e plats, men när man gör såna här bedrövliga starter så ger man sig aldrig chansen riktigt. Men men, en 9:e plats är ju ändå topp-10 och det är ju målsättningen i varje race….
Totalt sett så var helgen kanske lite av en besvikelse. Rent placeringsmässigt så är det väl OK, men jag tycker inte att jag har presterat så bra som jag borde kunna. Det är väl ganska enkelt egentligen, jag behöver mera träning och pengar till nya däck. Just nu är det osäkert när vi kommer till start nästa gång, då racebudgeten är nästan helt tömd efter den här helgen. Kanske var detta säsongens sista race…
Jag vill rikta ett stort tack till Micke och Bander som hjälpte till och meckade den här helgen, och till alla som kom och tittade. Riktigt kul att så många tog sig tid att åka ner till Mantorp för att kolla på tävlingen och snacka lite skit i tältet. Självklart också till alla sponsorer som ställt upp den här säsongen, för utan ER skulle vi inte ha råd att köra en meter.
Hoppas också att Fredde och Björn kryar på sig snabbt!!!!
Ha’ det gott!
/Macke
Kategorier: Mantorp, Pro Superbike, STCC