Upplagd den 10 juni 2014 09:49
Det hade ju, under inledningen av säsongen, varit en hel del strul men nya hojen. Jag har haft lite svårigheter att anpassa min körstil till den lite annorlunda Ducatin. Och på själva hojen så har den italienska ”kvalitetskänslan” visat sitt fula tryne vid ett flertal tillfällen vilket orsakat oss mycket huvudbry och många timmar i garaget. Det har bl.a läckt olja från ett antal olika ställen i motorn, och vi har bytt flertalet packningar, och flera reservdelar har varit restnoterade vilket skapat en del stress.
Dessutom så har Bridgestone haft problem att leverera däck, vilket gjort att jag fått köra mest på gamla slitna fjolårsdäck dom få träningspass jag fått under våren.
Men till Gotlandsresan skulle allt vara löst, och jag skulle äntligen få massor av välbehövlig körtid på nya hojen på Sveriges kanske bästa bana, med Sveriges bästa bandagsarrangör Actionpics. Bara två veckor innan den riktiga racepremiären på Linköpings motorstadion.
Vi väntade ”bara” på den ventilkåpspackning som var restnoterad, och så skulle vi ”bara” fixa den läckande värmeväxlaren/oljekylaren innan avresan.
Färjan till Gotland gick på onsdag förmiddag, vilket betydde att vi var tvungna att lasta och packa på onsdag kväll. Packningen från Ducati dök till slut upp på måndag eftermiddag, vilket betydde en sen natt i garaget till tisdagen. Under tisdagen sedan fick jag information om att motorn på bussen (Fiat, också italiensk såklart) var urlyft och byte av den trasiga växellådan påbörjats. Nu? Hinner det bli klart till onsdag eftermiddag? Nej, var svaret… Paniken var ett faktum… Efter ett fruktlöst försök att hitta en annan buss under tisdagen så stod det klart att det vara fanns ett alternativ, bussen var tvungen att bli klar om det skulle bli någon Gotlandsresa.
Så hela tisdagskvällen och natten till onsdagen spenderades i verkstaden med bussen. Jag gjorde så mycket jobb jag klarade av själv med ihop monteringen av bussen, sedan körde jag skytteltrafik mellan 2 olika garage och verkstaden med bil och släp, och lastade bussen klart på natten medan den fortfarande stod på lyften i verkstaden. Klockan 05:30 på onsdagsmorgonen anslöt sedan mekanikern Fredrik på Strängnäs Bilforum (vilken jävla klippa!) och gjorde klart resten på bussen. Med 30 minuter till godo provstartade vi bussen för första gången, och kunde sedan bege oss mot Nynäshamn och färjan med hjärtat i halsgropen. Det hade nu inte blivit många timmars sömn dom senaste två nätterna…
Väl framme på ”öjn” så lastade vi ur och packade upp, och på torsdagskvällen provstartade jag hojen, bara för att upptäcka och den… ja just det… Läckte olja från värmeväxlaren/oljekylaren.
Jag gjorde ett försök att täta den på kvällen, och det fick härda över natten. Men på morgonen när vi kom tillbaka till banan så läckte den fortfarande. Det var bara plocka loss den och försöka hitta en lösning. Jag fick putsa den helt ”metallren” och lyckades sedan leta upp en firma i Fårösund som kunde svetsa i aluminium och som gick med på att försöka laga den. Packa in allt i bussen och begav mig dit, och efter en dryg timmes försök så visade det sig att han inte klarade av att svetsa ihop den. Han föreslog att vi skulle prova och täta den med ”kemisk metall” och rekommenderade en produkt. Väl framme på banan så hade Marcus (som driver Actionpics tillsammans med sin fru Lillan) just den produkten i sin verktygslåda, så jag jobbade hela kvällen med att göra rent och täta kylaren. Sen lät vi det härda över natten. Morgonen efter provstartade vi hojen igen, och kylaren läckte nu värre än någonsin. Var bara att ge upp… Det skulle inte bli någon körning på Gotland i år…
Då erbjöd sig Marcus och Lillan att låna ut en av sina hojar, en Suzuki GSXR-600, och jag tackade till slut tveksamt men tacksamt ja till det erbjudandet. Jag verkligen HATAR att låna andra hojar, är livrädd för att krascha sönder den eller förstöra den på nåt sätt, men suget efter att få köra var alldeles för starkt. Så hela sista dagen körde jag så mycket det bara gick med Suzukin. Körde som instruktör i så många grupper det bara gick, och fick ihop riktigt många varv under sista dagen. Det tog ett tag att vänja sig vid en ny cykel, och det var första gången jag körde en 600’a, men det var riktigt, riktigt, roligt att äntligen få köra hoj…
På sista varvet, på sista passet, på sista dagen, efter målflagg, så hände sedan det som jag fruktade. När jag skulle växla ner efter målflagg så hittade jag ingen växelpedal med foten. Vafasen nu då? Tittade ner på hojens vänstra sida och såg att hela paketet med växelpedal och växelstag hängde och dinglade på sidan av hojen. Ok, det är väl bara nån skruv som lossnat tänkte jag. Sen är jag kom in i depån så såg jag att det var själva fästet i ramen för växelpedalen som gått av helt, och ja… Jag hade haft sönder deras hoj såklart… Så det var bara jaga tag i aluminiumsvetsaren i Fårösund igen och boka upp en tid för Suzukin också. Han lyckades som tur var laga deras hoj, och det blev inte allt för dyrt… Men jag skämdes som en hund…
Efter helgens körningar (nåja), så väntade sedan en fantastiskt skön och välbehövlig semestervecka med familjen på Gotland innan det var dags för hemresa. Reservdelar till Ducatin var beställda, bussen funkade, och det var bara att försöka glömma allt strul, och slappna av och njuta en stund innan stressen hemma började igen för att försöka få ordning på ”italienskan” innan SM i Linköping den 13-15/6.
Kategorier: Actionpics, Bridgestone, Gotland Ring, Mecka, strul, Suzuki