Upplagd den 29 juli 2013 13:54
Det blev en riktigt bra helg för när den kombinerade SM- och SO-deltävling avgjordes på Karlskoga Motorstadion.
Innan helgen var jag lite nervös över hur mina axlar, särskilt den högra som är riktigt risig, skulle klara påfrestningarna av en hel racehelg. Men jag har fått helt ovärderlig hjälp av naprapat Conny Lagestrand som har kört behandlingar med laser, värme, massage, osv. varannan dag dom senaste veckorna för att jag skulle kunna komma till start i helgen, så det känns som vi gjort allt vi kan. Och det kanske är lite ironiskt att det här nya sprintupplägget som körs i SO i år, som jag varit väldigt mycket emot och inte alls gillar, faktiskt var en fördel för mig nu när jag är lite skadad (mer än bara i huvudet, som någon så vänligt påpekade). Att söndagens långa SM-race kördes i blött, blev även det lite av en räddning då det blir mycket mindre påfrestningar på kroppen.
Under fredagens friträningar hade jag problem att komma upp i fart riktigt. Av någon märklig anledning så har jag extra svårt att köra riktigt fort på Karlskoga, trots att det är den banan jag tränar på allra mest. Det är väl någon mental spärr som måste kopplas bort på nåt sätt…
Lördag Kval 1 (SM/SO)
På lördagens kval så kändes det lite bättre i alla fall, och jag kvalade in som 9:a, vilket rent placeringsmässigt är helt okej, men varvtiderna var fortfarande riktigt risiga.
Lördag Race 1 (SM/SO)
Lördagens första sprintrace på bara 8 varv kördes i torrt, och jag gjorde (precis som på Falkenberg senast) en riktigt bra start från min 9:e plats. Var uppe på 7:e ett tag, men efter några fighter under racet så tappade jag ner till 9:e i mål. Det kändes ”okej” efter racet. Varvtiderna var fortfarande risiga, och jag tyckte inte att jag kört så bra som jag borde, men jag kunde glädjas åt den riktigt fina starten och inledningen på racet. Något som jag rent historiskt haft riktigt svårt för. Så det tog vi med oss från race 1.
Lördag Race 2 (SO)
Lördagens andra sprintrace var ännu kortare än det första, bara 6 varv. Så det är otroligt viktigt att göra en bra start, och att vara aggressiv direkt från att lampan slocknar. Återigen gjorde jag en kanonbra start, och hade häng på ledargruppen direkt. När sedan Daniel Mattsson tog med sig Henry Sundkvist av banan framför mig, så var jag helt plötsligt uppe på fjärde plats. Minns att jag tänkte att tempot här uppe inte var så farligt, och att jag hängde med skapligt. Men när jag tittade ner på laptimern sedan nåt varv senare så såg jag att det verkligen gick skitsakta. Typiskt… På sista varvet sen så lyckades Mats Backman sticka in framhjulet i ”trösen” och tog sig förbi, och jag slutade på en ganska fin 5:e plats.
Efter racet var jag riktigt nöjd med placeringen och starten på racet, men fortfarande bekymrad över varvtiderna. Jag låg över en sekund från mitt personbästa, på race… Inte okej…
Söndag, kval 2 (SM)
Till söndagens kval så hade regnet gjort sin entré på Karlskoga, och det var riktigt blött. Och eftersom startpositionen i söndagens långa SM-race baseras på bästa vervtiden från kval 1 och kval 2, så visste vi ju att ingen skulle köra snabbare i regnet på söndagen än jag redan gjorde på lördagens torra kval, så jag tog beslutet att stå över andra kvalet för att vila axlarna lite, och inte riskera någon dum krasch på ett blött kval som inte gäller något.
Söndag, race 3 (SM)
Helgens huvudrace kördes på söndagen, ett fullängdsrace där det bara delas ut SM-poäng. Under hela söndagen så regnade det lite till och från, och det såg ett tag ut som att vi skulle få det lika besvärligt med däcksval som nere på Falkenberg tävlingen innan. Men strax innan vårat race så tilltog regnet en aning, så det var aldrig några tveksamheter om vilka däck vi skulle välja.
Denna gång gjorde jag en lite sämre start än dom tidigare racen, men ändå ingen katastrof. Det är ganska svårt att starta i regn. Dels är fästet lite sämre, så man riskerar att få väldigt mycket hjulspinn när man ska i väg, sen är det svårt att se för all vattenspray när man ligger i en klunga och dundrar ner mot första sväng. Tänk er lite att sitta på motorvägen bakom en massa bilar i regn, fast i drygt 200km/h istället för 110km/h, och istället för 3-sekunders regeln så använder vi 3-hundradelars regeln, och utan vindrutetorkare. Och så helt plötsligt tvärnitar alla för att vika in i en sväng, och ingen har bromsljus… Ja, lite så kan man säga att det är att starta och köra race i regn…
Jag gör hur som helst en helt OK start, och håller väl ungefär min 9:e plats ner mot första sväng, där det av ovan nämnda skäl blir lite stökigt. Ut ur svängen sen får jag ett riktigt släpp bak, och är ur sadeln på hojen, men lyckas rädda det på något sätt. In i esset sen så försöker jag ta igen det jag tappade efter min lilla highsider ut ur kurvan innan, och får ett litet framhjulssläpp. Där är det RIKTIGT nära att jag går omkull igen. Vi trasslar oss igenom ”Esset” och ”Snabbhögern” och sen är det den beryktade inbromsningen till ”Ejes” som är ökänd för att vara hal i regn. Och mycket riktigt så dundrar Mats Backman i backen precis framför mig och jag får krama lite extra i bromsgreppet för att invänta att han och hans hoj ska glida av banan framför oss innan vi kan vika in i svängen. Precis när jag ska vika in så kommer Martin Karlzzon (som börjar bli känd lite som en vildhjärna i depån) dundrandes helt upprätt i på tok för hög fart på innern, och jag får styra upp igen medans han skenar förbi och försvinner ut i periferin, och sen vika in i svängen igen.
Nu har det blivit en liten lucka upp till tätklungan av allt stök nere i ”Ejes”, men jag räknar lite snabbt framför mig. 1, 2, 3, 4, 5, 6…. 6:a är ju ok… Ligger i rygg på Tommy Ohlsén nu, och känner mig på hugget. Ut ur ”Hårnålen” ger jag återigen lite för mycket gas för vad ekvationen blöt asfalt kontra regndäck klarar av, och är ur sadeln igen… Skit också, tappar lite lucka till Ohlsén, men täpper till den igen in i den långa högern som leder oss ut på start/mål för första gången. Återigen är jag lite för ivrig på gasen och i den snabba högern tappar bakhjulet fäste igen, och jag är återigen RIKTIGT nära en vurpa. Puuuh… Lugna ner dig nu Macke!
Ligger i rygg på Ohlsén nu, och har Matsson bakom mig. Matsson körde av Henry Sundkvist i både race 1 och race 2 på lördagen, och jag är inte alldeles sugen på att ha honom i bakhjulet, särskilt nu när det är blött och marginalerna är ÄNNU mindre. Så jag försöker höja tempot lite, och försöker ta mig om Ohlsén. Det är nära många gånger, men i blött gäller det verkligen att ha silkesvantarna på och inte ta några onödiga risker, så jag väljer att avbryta ett par omkörningsförsök innan jag till slut tar mig om efter start/mål på varv 6 och är uppe på 5:e.
Luckan fram till Wikberger på 4:e har nu blivit för stor, och det ser inte ut som att jag kommer kunna stängs till den. Jag får upp ”P5 +0,5” på nästa varv och försöker öka tempot lite ytterligare för att skaka av mig Ohlsén. Nästa passering ”P5 +1,0” så jag börjar rycka lite. Nästa passering har jag 1,5 sekund, men nu har även Matsson tagit sig om Ohlsén, så nu gäller det att pusha lite till.
Nu börjar banan torka upp lite och det går att hitta lite torra fläckar och spår både här och där. Jag börjar anpassa mina bromspunker och linjer lite för att träffa dom torra fläckarna som finns, och kan öka tempot allt mer för varje varv känns det som. Luckan bak till Matsson börjar kännas hanterbar, och jag känner mig allt mer och mer bekväm med underlaget.
Jag ser nu att jag börjar ta in på en förare framför och får ännu mera självförtroende. Fan, nu är 4:e plats inom räckhåll, och tänk om någon i täten vurpar bort sig. Då är det ju pallen! Tar in ganska mycket varje varv, och när jag börjar komma närmare så ser jag att det är Ola Fredby, som jag är på väg att varva, och inte Wikberger som ligger på 4:e plats. Typiskt… Jag har sen vissa svårigheter att ta mig förbi Fredby då jag måste ut i det riktigt blöta för att ta mig om honom när han ligger i det torra idealspåret. Ser på depåtavlan att Matsson närmar sig bakom och börjar känna mig stressad. Till slut, nästan två varv senare, tar jag mig om Fredby och kör som en galning för att försöka rycka till mig en lucka innan även Matsson tar sig förbi. Men sen ser jag på depåtavlan att avståndet bak ökar ganska mycket för varje varv som går, och jag känner mig starkare och starkare. När jag sedan rullar över mållinjen som 5:a efter 19 varv så har jag drygt 8 sekunder bak till Matsson, och känner mig faktiskt riktigt nöjd med racet.
När vi parkerar hojarna i Parc Fermé, så kommer legenden Peter Lindén (som extraknäckar som kommentator på tävlingen) fram till mig och skriker ”GÖTT!!! Bra kört!!! Du satte racets snabbaste varv! På sista varvet!!!!! Härligt!!” och dunkar mig i ryggen. Jag fattar inget… Vaddå? Jag?
Kollar på laptimern som visar 1.15.5 som bästa tid och tänker att visst måste väl nån av dom som står på pallen kört fortare än så i det blöta/upptorkande? Men tydligen inte…
Så 5:e plats, och racets snabbaste varv… Det är jag faktiskt riktigt nöjd med!
Trots att jag fortfarande är lite bekymrad över mitt tempo på torrt underlag, där det inte riktigt lossnat ännu, så har den här helgen varit en lite av en boost för självförtroendet. Och att få sätta racet snabbaste varv på söndagen kändes riktigt kul, men samtidigt kan man ju undra varför jag inte körde så hela tiden, då hade jag ju stått på pallen.. Ha ha..
Nu blir det att gå tillbaka till ett stenhårt schema med rehabträning och behandlingar innan nästa race som går nere på Knutstorp Ring i skåne. I början på veckan ska jag även tillbaka till axelspecialisten på Artro Clinic i Stockholm. Förhoppningsvis står jag på startlinjen nere på Knutstorp, mera taggad och i bättre form.
Ett stort tack till alla som kom och supportade och hejade på i helgen, och till alla sponsorer och samarbetspartners som gör detta möjligt. Tack också till Backman, Enghag, och gänget i Bactor Racing som vi delade depåbox med för trevligt sällskap…
Kategorier: Karlskoga Motorstadion, SM, SO