Kategorier

Grymt bra SM-helg i Falkenberg!

Det var över två år sedan jag körde på Falkenbergs motorbana senast, och jag hade stått över senaste SM-deltävlingen på Karlskoga Motorstadion, så det var faktiskt lite nervöst innan helgen faktiskt. Målsättningen var väl som vanligt att sikta på topp-10, och sätta personbästa… Vilket såklart skulle bli tufft, det visste jag.

På fredagsträningen fick vi bara två träningspass, vilket såklart är alldeles för lite om man ska köra bort lite ringrost, köra in sig på en bana som man inte varit på dom senaste två åren, och försöka hitta bra inställningar på cykeln. Jag bestämde mig på en gång för att bara skita i varvtider och placeringar, och bara åka ut och ha roligt. För har man kul, så löser sig allt annat och farten kommer automatiskt. Och kul hade jag…

Falkenberg är en riktigt svår bana, men fruktansvärt rolig när man får till det. Det gäller att hitta ett flyt och ligga rätt i varje sväng. Och under fredagen så kändes det faktiskt riktigt bra. På kvällen tömde jag dataloggern och kunde inte hålla mig ifrån att kolla varvtiderna även fast jag skulle låta bli, och hade kört 48.0 vilket bara var 0,4 sekunder ifrån mitt personbästa från 2013. Vilket kändes riktigt bra.

Lördag, kval.
Inför kvalet så beslutade jag mig för att köra på samma däck som vi körde fredagsträningen på, vilket kanske inte är helt optimalt. Men dom såg riktigt fina ut, och hade ju bara gått två pass.
Väl ute på kvalet så kändes det riktigt bra, och jag såg på laptimern hur tiderna sjönk stadigt under hela passet. Jag hade riktigt bra fäste i Pirellidäcken och inte ett släpp på hela passet trots att dom var rätt slitna. På varv 7 satte jag 47.382, vilket var nytt personbästa och räckte till en 12:e plats på gridden. Helt ok placering, längst till höger i fjärde startled.

Lördag, race.
Innan racet så var målet egentligen bara att ha kul, men jag har ju alltid siktet inställt på topp-10, och ville gärna putsa av min personbästa lite till. På Falkenberg är det viktigt att komma iväg bra i starten. Rakan ner mot första kurvan är ganska kort, vilket gör att fältet oftast inte hinner dras ut så mycket innan det kommer in i den väldigt tighta chickanen. Och där kan det bli väldigt stökigt och trångt.

När lamporna slocknade så kom jag iväg riktigt bra. Jag låg kvar på högersidan av banan ner mot första sväng, för att få innern in i chickanen men lyckades ändå lämna in lite för stor lucka där någon stack in framhjulet, jag trycktes ut mot vänster, höll på att kroka ihop med en annan förare, och hamnade på innern när vi kastade on till vänster. Där stod en hoj i princip stilla på innern så jag fick panikbromsa för att inte krocka, och det kändes som att hela startfältet dundrade om på yttern. Fan fan fan… Är nu någonstans runt 17:e man upp för högern i kurva tre och plockar en placering med en lite hårig omkörning i snabbhögern på baksidan, och sen nån till i inbromsningen ner mot sista kurvan, och passerar mållinjen efter första varvet som 15:e man. Har sen ett vansinnigt roligt race med många fighter och omkörningar där jag jobbar mig upp till 11:e plats i mitten på racet, men sedan tappar ner till 13:e med två varv kvar av racet. Lite halvt missnöjd med placeringen kanske, då jag tycker att jag borde vara topp-10. Och varvtiderna låg väl ungefär på samma som under kvalet, vilket jag hade hoppats kunna bättra några tiondelar. Men jag hade så jäkla roligt race med många omkörningar och fighter, och fick några fler SM-poäng, så jag är ändå skitnöjd.

Söndag, kval
Till söndagens kval så gör jag små förändringar på cykeln. Vill få den att svänga lite bättre då det känns som att jag får kämpa lite väl mycket för att få den att hålla spåret ibland, särskilt i snabbhögern på baksidan, och kan jag få den att hålla samma spår utan att behöva vålda så mycket så kan man spara lite krafter på racet sen.
När vi släpps ut på kvalet så känns det verkligen skitbra direkt från första varvet. Hojen känns lite bättre, men framföralt så känner jag mig lite på mer hugget. Nytt personbästa redan på andra flygande varvet, sedan klättrar tiderna sakta nedåt för varje varv och på varv 8 sätter jag 47-blankt och ligger på en 7:e plats. Det känns nästan oförskämt bra. Sedan har jag svårt att putsa den tiden ytterligare och bestämmer mig för att gå in och vila lite och ta lite vatten. När jag står i depån sedan och kollar tiderna och mellantiderna så känner jag mig plötsligt klar… Alltså, jag är sjukt nöjd med tiden, och känner inte att jag kommer sätta en bättre tid på dom 10 minuter som är kvar på kvalet, så jag parkerar i boxen och avslutar passet för att spara på krafterna till racet istället. Följer sedan resten av kvalet från depåmuren och ser hur jag blir nedpetad till en 12:e plats innan Danne Alstergrens Kawasaki tackar för sig, och på ett spektakulärt sätt skjuter sin motor över hela start/mål. Och bara sekunden efter så kraschar Jesper Hubner i oljan från hojen, och passet rödflaggas.

Söndag, race
Inför helgens andra och sista race så är målsättningen att vara med bättre i starten. Framförallt inte fastna i den tighta chickanen, och får jag bara rygg på ”tåget” när det går så kanske jag kan bita mig fast i hasorna på topp-10 och dras med lite. Kanske, kanske så kan jag sätta en 46-tid. Det skulle smaka fågel…

När lamporna slocknar så kommer jag iväg rätt så bra från linjen, och när hela fältet dundrar ner mot första böj så är jag med. Jag har i alla fall inte tappat nån placering. Varvar nästan ur treans växel innan det är dags att gå hårt på bromsen, ner till tvåan inför den första högern. Hojar överallt, stökigt.. Kastar in hojen i högern, sen snabbt över till vänster. Hoppsan, där stack nån in framhjulet. Rätar upp lite, kontakt med någon till höger, viker ner lite… Och sen på med lite gas, kastar hojen snabbt över till höger igen, på med gas uppför ”Nyhemskurvan”, försöker ta höjd för att få med mig fart. Har tappat någon eller ett par platser i stökandet, men inte alls lika illa som i lördagens race. Jag är med nu… Ligger nu på 13:e plats vid första passeringen. Har tre hojar precis framför mig, och ser hur gruppen framför oss börjar skapa en lucka. Fan, jag måste om… Tar en hoj i inbromsningen till chickanen, sådär… 12:a… Tar nästa i inbromsningen efter krönet på baksidan… 11:a.
Ser hur klungan börjar försvinna framför… Fan, måste om den här sista också… Försöker en och två gånger… Fan… Måste förbi… Sen äntligen, efter start/mål lyckas jag komma förbi in i chickanen. Sådär… 10:a, fan vad nice… Ser nu hur en grupp om tre förare ligger framför och fightas om 7:e plats. Dom har nu nästan 4 sekunders lucka. Fan, det kör jag aldrig in… Börja känna mig rätt nöjd… Jag ligger ändå 10:a och har haft ett riktigt roligt race än så länge., bara säkra hem det här nu… Sen märker jag att jag börjar ta in lite på gruppen framför. Tiondel för tiondel så jobbar jag mig ifatt. Shit, tänk om jag hinner ifatt…
Borrar ner huvudet och laddar för att jag är värd nu… Ser på min display hur det dyker up en 46.9 tid, och varvet efter 46.8. Fortfarande +0 på depåtavlan. Dom bakom släpper inte taget. Jobba jobba… Tar i ännu mera och på nästa varv kommer 46.630 upp på displayen, shit… Fan va nice, och nu är jag snart ifatt klungan framför. Det här går ju som en dans! Kan jag bara blanda mig i den här fighten så har jag ju 7:e plats inom räckhåll. Några varv senare är jag ifatt dom. Sticker in framhjulet på Björn Tryggs Honda direkt i första kurvan, men lyckas inte ta mig om. Försöker igen, men lyckas inte nu heller. Bromsar på mig lite, och tappar en liten lucka som jag lyckas täppa till i nästa inbromsning. Nu går jag verkligen på hörntänderna… Fan.. Jag kanske skulle spara lite på krafterna en stund, det är mycket race kvar. Bestämmer mig för att lägga mig bakom en stund och hämta andan, och i samma sekund som jag slappnar av så känner jag hur förbannat trött jag är. Shit, jag orkar ju knappt hålla i styret. Underarmarna är som betong, och axlarna är helt slut. Orkar knappt ändra riktning i det svängande partiet på baksidan. Efter snabbhögern, över krönet på baksidan så känns det som att jag hänger på sidan av hojen bara för att få den att svänga. Och i inbromsningen ned för backen orkar jag knappt dra in bromshandtaget. Shit, nu har jag problem… Jag har varit så fokuserad på att jaga ifatt klungan, hetsad av 46-tiderna på displayen, att jag inte ens känt att jag börjat bli trött. Vet inte ens hur många varv det är kvar nu, har glömt att kolla på skylten vid passeringarna i jakten. Andas… Andas.. Sen bromsar jag på mig ordentligt efter krönet på baksidan, och tappar spåret helt ut på start/mål. Tappar en rejäl lucka till klungan framför, och tappar fart ut på långa rakan. Och i nästa inbromsning blir jag omkörd av Nils Jadermark. Försöker svara på baksidan av banan, med det finns inget kvar. Fan också… Kollar depåtavlan vid nästa passering, +0, det ligger nån precis bakom och jagar. Och kort därefter kommer Wikberger på sin Kawasaki. Fan också… 12:a… Bit ihop nu!!!!

Lyckas hålla min 12:e plats in i mål, och är helt SLUT efter racet. Första tanken när jag passerar linjen är ren besvikelse. Fan, jag var ju med där uppe! Jag var ju med… Sen tappade jag allt…Fan också..
Men sekunden senare förbytts det till glädje… Helvete vilket roligt race!!! Vilka fighter!! Vilka omkörningar jag gjorde! Den uppe i snabbhögern i början var ju grym!!! Och jag var ju med där uppe! Jag jagade ifatt klungan som fightades om 7:e plats… Och skaplig putsning av personbästa också… Jag hade hoppats lite grann på att kanske, kanske, kunna komma under 47.0. Hade jag kört 46.999 så hade jag varit nöjd, nu blev det 46.630. Fan va’ fint! Och 12:a är ju inte skitdåligt…

 

Efter racet sitter jag bara i depåboxen och njuter en stund. Fasen vilken bra helg… Stadiga förbättringar hela tiden, hojen går som en dröm, två sjukt roliga race, och kapat över en sekund på personbästa. Sen går det ju såklart alltid att hitta saker man kan göra bättre… Kvala bättre, starta bättre, vara tuffare i första böj, köra snabbare, träna mera, hitta ännu bättre inställningar på hojen… Ja, ni vet…

Men just nu är jag bara så jäkla nöjd och glad…

Stort tack till alla sponsorer och samarbetspartners som gör detta möjligt. Och till Marcus och Lillan på Actionpics som ordnade en depåbox åt mig. Och till Micke, Camilla, Robin, och Ida som var bästa depåsällskapet och höll ordning på mig.

Nästa race är SM-finalen i Linköping den 18-20/9, då jäklar!!!!

 

 

Kategorier: 2015, Falkenberg, SM




 

   


 

 

 

 

 

 

 

 

Bild

VI SÖKER ALLTID FLER SAMARBETSPARTNERS

Bli en officiell sponsor, samarbetspartner, eller leverantör till Magnus "Macke" Granstedt Roadracing Team. Kontakta oss genom att klicka på länken nedan.

Kontakta oss