Kategorier

Racerapport SM/SO Karlskoga!

I helgen som gick så var det äntligen dags för lite racing igen när den kombinerade SM och SO deltävlingen på Karlskoga motorstadion skulle avgöras. Det är en helg med dubbla race, så det var kval och race både lördag och söndag. Men helgen inleddes med 2 träningspass redan på fredagen.

Prognoserna för helgen väder var väldigt skiftande, och det hängde regn i luften i stort sett hela tiden. Och det dröjde inte många minuter efter att vi anlänt till depån på torsdag eftermiddag förrän dom första dropparna började falla, så hela tattarlasset fick packas ur och tältet slås upp i regnet. Kallt, blött, och blåsigt… Svensk sommar med andra ord!

Fredagens friträning kändes helt ok. Det var kallt, fuktigt och halt under morgonens första pass som kördes på en upptorkande bana efter nattens regn. På den nya svarta asfalten så var det svårt att se vart det var blött, och det var många tillbud tidigt på träningspasset. Rundade en förare på yttern i Start/mål svängen och tänkte för mig själv ”Vafan håller han på med, vad sakta han kör!” Sen släppte framhjulet, och fick fäste igen precis nån tusendel innan jag skulle dimpa i backen, och sen bakhjulet, och sen framhjulet igen… Klarade mig undan en vurpa med hjärtat i halsgropen, men drev nu ut så brett att jag nästan var utanför banan i ytterkant, och lyckades precis hålla mig på asfalten.. Pheeeew…  ”Så det var därför?” Efter att ha varit nära att vurpa säkert 10 gånger på 5 varv i det oberäkneliga föret, så beslutade jag mig för att svänga in och avsluta passet lite tidigare. Det var inte värt att riskera någon dum vurpa redan innan helgen hade börjat. Till andra passet så hade det torkat upp, och det gick att köra på som vanligt. Låg ute hela passet och försökte komma in i körningen lite grann, men det kändes inte helt hundra. Fick inga tider på laptimern, och var inne i depån en gång för att försöka få igång den med utan resultat. Det visade sig sedan efter passet att koordinaterna för GPS’en var inställda för Linköping fortfarande, så det var ju inte så konstigt att jag aldrig hittade fram till mållinjen. Ett par klick på nån knapp, och sen var det problemet löst… Skit bakom spakarna med andra ord!

På fredagen anslöt brorsan som inhoppare för dom ordinarie mekanikerna Micke och Andreas (eller Piff o Puff som dom kallas), som var på semester. Ett mycket förtjänstfullt inhopp, men guldstjärna i kanten!  Tack Micke!!

Lördag, och dags för kval. Till lördagens kvar så gjorde vi en liten chansning med ett helt nytt framdäck som jag aldrig provat förut. Kanske lite djärvt med tanke på att det vara var ett enda kval, så gick det åt skogen så fanns det inte tid till en annan chans. Men som körningen känts under fredagen, och med dom mycket små framsteg jag gjorde, så fanns det inget att förlora. Det nya däcket kändes riktigt bra, och hojen blev helt annorlunda att köra. Det svängde så bra, att jag vid flera tillfällen fick räta upp mitt i kurvan för att inte köra upp på curbsen på insidan och vurpa. Det tog många varv att vänja sig vid den ”nya” hojen, och jag hann inte få till någon riktigt bra tid. Körde 1.10.8 vilket var en tiondel från mitt personbästa. Men det räckte bara till en 28:e och sista plats på gridden. Efter kvalet var jag besviken på tiden, men hojen kändes så bra så om jag bara fick vänja mig lite mer så skulle det bli riktigt bra.

Dags för race! Innan racet anslöt även Morsan och Farsan som lite support, vilket kändes skönt. Under timmarna mellan kvalet och racet så surfades det på olika vädersidor så det bara glödde om datorn. Alla visade olika, och det var tunga gråa moln på himlen, men när vi väl rullade bort mot lineup och utsläppet så var det fortfarande uppehåll. Enda tills dom släppte ut oss på banan, då började regnet. Väl uppställda på starten och vi precis skulle släppas iväg så tilltog regnet, och racet flaggades av. Så det blev till att åka tillbaka till depån och stressmecka. På med regndäcken och sen ut igen. Tyvärr tog vi lite för lång tid på oss, och missade utsläppet på banan vilket innebar att jag fick starta ”warmup lap” från depån. Så där stod jag och tittade på medans alla andra körde 3st ”sighting lap” och kände på det nya underlaget innan vi släpptes ut på ”warmup lap” och ställde upp för start.  

Starten gick och jag kom iväg riktigt bra, tog några placeringar ner mot första kurvan, och där blev det riktigt trångt. Fick använda hela banan, och lite till faktiskt, för att undvika att stöta ihop med någon. Körde på curbsen på insidan av banan men höll mig på hjulen. Sen blev det ännu rörigare in i ”esset”, men alla lyckades hålla sig på hjulen i alla fall. Passerade första varvet som 21:a och försökte nu fundera ut hur bra fäste det var på det hör underlaget. Försökte försiktigt prova mig fram till hur mycket jag vågade slå på, och hur mycket jag vågade bromsa. Men det är en svår balanskonst på en tunn knivsegg. Marginalerna blir så otroligt små när det är blött. På andra varvet blir jag passerad av Daniel Almqvist på sin R1’a och försöker bita mig fast i hans bakhjul, men han drar ifrån lite för varje varv som går och jag tappar kontakten efter 5:e varvet ungefär. Nu ser jag på tavlan att jag har en ordentlig lucka till närmaste förar bakom, och känner att jag inte tar in något på dom framför. Så jag tar beslutet att inte försöka, och riskera en dum vurpa och stressmeck hela kvällen, utan istället bara ligga och ”köra av” det här racet och bevaka luckan bakåt. Folk vurpar till höger och vänster nu, och man luras lite av att det börjar torka upp lite grann och tempot ökar lite för varje varv. Men så fort man kommer utanför idealspåret så är det snorhalt. Jag rullar till slut i mål som 18:e man, och har drygt 11 sekunder bak till närmaste förare som är Ola Fredby.

18:e plats är ju riktigt bra efter att ha kvalat in som 28:a, så jag kunde inte vara annat än nöjd. Jag kände ändå att jag tog det ganska lugnt, utan några onödiga risker. Så nu var det bara att ladda om för söndagen. Efter racet så kom Ida och lilla Rasmus till banan för att heja på vilket kändes jätteskönt. Hade ju varit borta från lillgrabben i två nätter nu, längst hittills… Han var riktigt snygg i sin nya team piké!

På kvällen blev det grillning hos Sjöstrand och Borgh, och Jimmy bjöd på glass eftersom han fyllde år. Riktigt trevligt!!!

Söndag, kval! Vaknade upp till ett torrt Karlskoga, och äntligen skulle jag få köra in mig på den nya framdäcket!!! Var riktigt taggad inför kvalet. Nu skulle det pressas personbästa!!! Väl ute på banan så kändes körningen inge vidare. Fick inte riktigt till det med det nya framdäcket. Med så bra fäste och ett så snabbstyrt däck så måste man flytta bromspunkterna och referenspunkterna för när man ska vika in i svängen, och jag fick inte riktigt till det. Kändes ovant och konstigt. Gick in och vilade lite efter halva passet, och drack lite vätska. Hade kört 1.10.6 som bäst, vilket iofs var personbästa med nån tiondel, men var inte alls nöjd. Med bara några minuter kvar så gav jag mig ut igen, och hann med ett flygande varv innan det flaggades av.  Det blev 1.10.4 och nytt pers. Men det räckte ändå bara till en 27:e plats. Bara att ladda om till racet! Nu skulle jag sätta en ”9:a” på racet!!!

Söndag, race! Nu jäklar! Starten gick och återigen så kom jag iväg riktigt bra. Såg att Jimmy Borgh snett framför mig blev helt stillastående när lamporna slocknade, och jag tog Ola Fredby direkt i starten också. Sen blev det rörigt i första böj som vanligt men alla kom igenom utan incidenter. Ola tog tillbaka sin position i ”Esset”, men jag bromsade om honom igen sedan i ingången till ”Ejes” där även Jimmy kom flygandes. Första varvet passerade jag som 26:a tätt bakom Marcus, Christian ”Farfar” Åkerlund, och Jonas ”Sunkan” Sundkvist. Låg nu i en klunga på 4 pers och fightades lite och jag kände verkligen att jag var med. Hade inga problem att hålla det här tempot och var till och med sugen på att se mig om efter något bra omkörningstillfälle på Marcus. ”Sunkan” började nu dra ifrån lite, och det kändes som Åkerlund höll upp oss bakom honom. Marcus lyckades komma om Åkerlund på varv 6, medans jag blev hängandes bakom i tre varv till innan jag lyckades ta mig förbi. Passerade honom på varv nio, och låg nu 23:a. Hojen kändes så sjukt bra, och jag bara satt och log bakom visiret. Det är ju så här det ska kännas att åka hoj!!! Jag började komma riktigt bra överrens med den nya typen av däck nu.

Nu hade Markus ryckt till sig en lucka på 4-5 sekunder medans jag låg kvar bakom Åkerlund så det var bara att borra ner huvudet bakom kåpglaset och gasa. Efter bara 2 varv så var jag uppe i rygg på Markus igen, och det kändes riktigt bra. Började stumna lite i armarna med det var ingen fara än. Såg på depåtavlan att luckan bakåt bara växte, så nu var det bara att fokusera på att ta sig om Markus. Låg bakom nåt varv och försökte bara fokusera på att slappna av och försöka få ut lite blod ur underarmarna och in med lite syre i lungorna. Men jag fick ligga på rätt bra för att hänga på så det blev inte mycket vila. Efter halva racet började jag känna lite vibrationer i framdäcket i ”Depåsvängen” ut på start/mål, och det började nu bli värre och värre. Det var bara på just det stället på banan, och det gjorde att jag fick ta det lite lugnare i just det partiet. Men jag kände ändå att det var där som jag var starkast. Fick bromsa till flera gånger i fullt nedlägg för att undvika att köra in i Markus bakhjul mitt i kurvan. Och om jag gjorde en miss någonstans på varvet, så kände jag mig ändå lugn för att jag visste att jag skulle ta igen det i ”Depåsvängen”.  Laddade på ut ur depåsvängen för att få med mig så mycket fart som möjligt och sedan kunna bromsa om Markus i inbromsningen efter rakan. Men nu började det ta slut i armarna, så det var riktigt svårt att bromsa hårt och kontrollerat. Kom flera gånger in med studsande bakhjul och vinglande hoj i inbromsningarna och verkligen försökte bromsa mig om, men det fanns inte kraft nog att bromsa så sent som det behövdes. Kändes som jag var uppe och klättrade på ryggen på Markus dom sista tre varven utan att komma om, och jag rullade i mål som 21:a, helt slut….

Var lite missnöjd över att jag inte tog mig förbi Markus, men mest missnöjd var jag ändå när jag såg tiderna och att jag inte kört fortare än 1.10.1. En putsning av personbästa förvisso, men fortfarande ingen ”9:a”. Grrrrr!

Men jag hade ändå ett sjukt roligt race, men en hel del omkörningar och en riktig roligt fight både med Markus och med Åkerlund. Men framförallt så kändes det som att jag var med i matchen igen för första gången den här säsongen, och som att jag började komma in i körningen igen efter allt strul som har varit. Nu känns det som att jag är tillbaka där jag slutade förra säsongen, och kan börja fokusera på att köra snabbare!!!

Summerar jag helgen så känner jag mig ändå rätt nöjd. Kvalade in som 28:e på lördagen, och slutade 18:e i racet. Sen kvalade jag in som 27:a på söndagen, och slutade 21:a efter ett riktigt roligt race.

Jag vill tacka alla som hjälpt till denna helg. Micke, Morsan, och Farsan. Och ett stort tack till Ida som är en mycket förstående fru som kuskar runt halva landet för att jag ska få träffa lilla nyfödda Rasmus lite även fast jag är och tävlar!

Och självklart ett stort tack till alla sponsorer som gör detta möjligt!!!!

Nu väntar 2 veckors vila innan vi åker ner mot skåne och SM deltävlingen på Ring Knutstorp den 7-9/8.

Kategorier: Karlskoga, SM, SO




 

   


 

 

 

 

 

 

 

 

Bild

VI SÖKER ALLTID FLER SAMARBETSPARTNERS

Bli en officiell sponsor, samarbetspartner, eller leverantör till Magnus "Macke" Granstedt Roadracing Team. Kontakta oss genom att klicka på länken nedan.

Kontakta oss