Kategorier

Riktigt lyckad skithelg i Falkenberg!

Det blev en riktigt lyckad skithelg nere på Falkenbergs motorbana när säsongens femte deltävling i Roadracing-SM avgjordes på den halländska banan den gångna helgen. Precis som deltävlingen innan, på Karlskoga motorstadion, så bjöds det på stundtals på besvärliga förhållanden. Fast denna gång var problem lite omvända kan man säga. Istället för stekande hetta, klarblå himmel, överhettade däck, och lite för höga asfaltstemperaturer, så bjöd Falkenberg på regn, regn, upptorkande, regn, regn, och så lite regn på det. Dessutom kryddades söndagens race med lite förvirring och strul, på toppen.

Men när dammet väl lagt sig, så lämnade vi Falkenberg med två bra race bakom oss, och lite nya härliga mästerskapspoäng i bagaget.

Inför helgen så var det mycket tankar och funderingar som snurrade i huvudet. Det var ju första gången som vi skulle köra på Falkenberg sedan den svåra kraschen som satte punkt för säsongen 2018. Jag var lite nervös såklart, kanske inte för om jag skulle krascha igen, utan mer om det skulle ha satt sig på huvudet. Skulle jag omedvetet hålla igen i den kurvan? Skulle det påverka min körning? Dessutom såg ju prognoserna allt annat än bra ut. Det såg ut att bli i princip hällregn från torsdag morgon till söndag kväll… Och jag har ju inte alls fått till körningen i blött den senaste tiden. Så det var mycket att fundera över innan helgen.

 

 

Fredag, friträningar.
Under fredagen så fick vi tre träningspass som vanligt. Efter att ha regnat konstant sedan vi kom till banan på torsdagen så hade det faktiskt börjat att torka upp lite till första passet, så det var slicks som gällde. Men väl ute på banan så var det fortfarande blött genom chikanen och upp en bit upp mot kurva 3 (Nyhemskurvan), vilket gjorde att man kylde ner däcken där, för att sedan försöka få upp lite temp i dom under resten av varvet. För att sedan köra igenom vattnet i chikanen igen. Helt omöjligt att få upp någon vettig temperatur i slicksen, och få något som helst förtroende för fästet. Dessutom började det duggregna lite lätt i slutet på passet, vilket inte direkt gjorde saken bättre.
Dagens andra och tredje pass sedan så fick vi äntligen lite torr bantid, dock så stördes båda passen av ett par rödflaggs situationer med avbruten- och förkortad träning. Sammanfattningsvis kan man säga att fredagen inte riktigt kändes sådär super-givande när det gällde att hitta flytet i körningen eller en bra setup på hojen. Dagens bästa tid blev 47.541, vilket ändå bara var 0.8 sekunder sämre än mitt personbästa runt Falkenberg som jag satte på mitt sista varv innan kraschen där förra året. Så även om det inte var bra, så var det ingen katastrof.

Under fredagen så anslöt supermecken Micke Andersson, tillsammans med ett gäng härliga kollegor från en av våra större sponsorer Wiklunds Verktyg som fick uppleva lite roadracing på nära håll. Det var skitroligt att dom tittade förbi.

På kvällen bjöds sedvanligt depåmys med grillade burgare, cykling runt banan, och lite mysmeck på hojen.

 


Lördag kval (P15, 54.958)
Under kvällen, natten, och hela morgonen så bjöds vi på ett envist ihållande regn, och det var inget snack om vilka däck som gällde i det dyngsura kvalet på lördag förmiddag. Jag har ju inte hittat någon bra känsla i regn på många år, så förhoppningarna var inte speciellt högt ställda inför kvalet. Planen var bara att åka ut och rulla runt i lugn tempo, och sedan försöka bygga upp lite fart successivt under kvalet för att försöka hitta någon slags bra känsla. Sen fick det bli den placeringen det blev i kvalet… Men fokus skulle ligga på att hitta förtroende och en bra känsla.

Tanken var att dela upp kvalet i två ”stinter”, men när jag väl låg ute så ändrade jag planen lite då jag inte alls kände att jag blev trött eller ofokuserad, så jag låg ute hela passet och bara nötte på. Varvtiderna sjönk lite vartefter och på näst sista varvet satte jag min bästa tid, vilket räckte till en 15:e plats på gridden. En 15:e plats skulle jag varit nöjd med i torrt, så att få till den i blött fick vi ändå vara riktigt nöjda med. Bra känsla!

Efter kvalet så fick vi sen hålla en liten presentation av teamet och sporten för lite kunder till Wiklunds Verktyg som dom bjudit in, vilket blev en riktigt trevlig frågestund, innan vi fick i oss lite lunch och började förbereda mig och hojen för race.

 

 


Lördag race (P15, 54.023)
Inför lördagens race så såg det nästan ut som att det skulle kunna torka upp. Det var uppehåll en precis lagom liten stund så att vi hann få upp våra förhoppningar lite, innan det till slut började regna igen och det stod klart att det skulle bli ett regnrace.

Från min 15:e startposition, rätt långt bak i fältet, så visste jag att det skulle bli tufft. Starten i regn är alltid svår. Dels är det svårt rent tekniskt att starta en Superbike med 200hk i blött, men sedan gör också all vattenspray från hojarna framför det i princip helt omöjligt att se någonting i inledningen på racet, särskilt dom första kurvorna. Men kunde jag bara hålla huvudet kallt, och vara riktigt fokuserad och noggrann under hela racet, så fanns det alltid möjlighet att klättra i resultatlistan. Det är så otroligt lätt att göra ett litet misstag i regn, vilket nästan alltid leder till en krasch.

Väl uppställda på gridden så var känslan ändå ganska så bra. Kom igen nu Macke… Det här kommer bli så grymt kul!!!! FOKUS!!!!!

Röda lamporna tänds… Och hålls… Länge… Hojen vrålar…. Letar dragläge… Håller emot med bromsen… Vafan, släpp oss då…. Och DÄR går starten… Jag kommer iväg skapligt ändå. Får lite hjulspinn, men lyckas hålla hojen rakt, får fäste igen, och är med bra ner mot den trånga, trånga chikanen. Nu är det som att någon dragit ner en vit rullgardin framför ansiktet, man ser knappt någonting. Skymtar några röda lampor i vattensprayen, jag gissar att det nog är dags att bromsa lite nu, vilket visar sig vara på tok för tidigt. Blir omkörd av 2-3 hojar in i chikanen. När vi sedan kastar över till vänster direkt, så får jag inte riktigt plats utan hamnar långt ut mot bankanten, får helt fel spår ut ur chikanen upp mot ”Nyhemskyurvan”. Tappar ännu fler placeringar…. ”FAAAAN OCKSÅ!”
Försöker ta igen någon på innern upp genom ”Nyhemskurvan” med det blir för trångt och jag får nypa till i bromsen i sista sekund. Inget man vill göra med fullt nedlägg, i blött. Tappar ytterligare… Får sen ett kast ut ur snabbvänstern… Tappar mera… Varvar första varvet som sista man… Vilken jäkla skitstart!
Känner mig nästan uppgiven nu… Jag ligger SIST! Och har ingen bra känsla på regn… Det här kommer ju bli katastrof… Ligger och åker med klungan framför ett par varv, och liksom bara ”åker med” dom framför… Känns lite som att jag bara vill ”köra av” det här racet nu, så man har det avklarat….

Men sen börjar det hända nåt… Efter några varv så ligger jag bakom ett gäng förare och känner att jag liksom kan åka snabbare. Får liksom ligga och hålla igen hela tiden för att inte köra in i bakhjulet på dom framför, och börjar tänka.. Varför ligger jag här bakom om jag är snabbare? Jag börjar leta omkörningar nu, men har svårt att komma om… Det är lite trixigt att bromsa sig om i blött. Dels är marginalerna så mycket mindre, och det är lätt att bromsa på sig eller bromsa omkull sig, och riskera att ta med sig den andra föraren i kraschen. Sen är det alltid lite mindre vatten i idealspåret, där föraren du ska bromsa om kör, vilket gör att han har bättre fäste än dig… Vilket gör saken ännu lite svårare. Jag försöker i 2-3 kurvor, men törs inte riktigt. Sedan lägger jag mig på innern upp genom ”Nyhemskurvan” igen, och lyckas klämma mig förbi där… ”Sedär, det gick ju fint!” Stärkt av den omkörningen så ger jag mig på nästa, och nästa… Fasen det går ju bra det här…

Är nu uppe på en 17:e plats, precis i rygg på 16:e man… Nu får vi blåflagg… ”Vafasen! Redan?” Blir varvad av ledaren Lundh och sen Pellijeff, som fightas om ledningen… Lyckas precis efter det ta mig om föraren framför och är uppe på en 16:e. Ligger bakom ledarna nu ett tag, och känner att dom faktiskt inte drar ifrån allt för snabbt ändå. Två varv senare så har jag dom fortfarande i sikte framför mig. Ser på tavlan att jag dragit ifrån alla förare bakom mig med rätt så god marginal, och börjar också se att jag tar in kraftigt på föraren framför mig, Ser inte riktigt vem det är… Men nyss så såg jag inte honom ens, nu har han typ hela start/mål rakan… Varvet senare har han bara halva rakan… Det är 5 varv kvar nu, det här borde jag greja… Nu får jag blåflagg igen… Där kommer #20 Joel Marklund på sin YTS Yamaha. Ligger i rygg på honom nåt varv nu, och han drar inte ifrån märkbart mycket heller. Nu är vi nästan ifatt föraren som ligger närmast framför mig, på 15:e och sista poängplats. Fasen, jag kommer hinna ta honom…

 


Kommer på mig själv att jag knappt tänker på att det regnar nu, eller att det ens är blött. Jag liksom bara… kör… Fokuserar på att hålla spåren, bromspunkterna… Mjuk på gasen… Mjuk på bromsen… Flyt… Ser att Marklund nu är ifatt honom framför och han börjar få blåflagg. Han försöker bromsa om honom in i chikanen men kommer inte om riktigt, lägger sig på innern in i chikanen, hamnar utanför i utgången, försöker switcha över att ta honom på yttern istället upp emot ”Nyhemskurvan”. Föraren framför driftar ut i kurvan, och dom krokar ihop… och kraschar… Jag smiter förbi innanför och fortsätter… Shit, hoppas det gick bra för dom… Sen hinner jag ett halvt varv innan rödflaggorna kommer ut när jag går över krönet på baksidan… Fan också… Rullar in i depån och inser att eftersom det bara var tre varv kvar så kommer racet inte att startas om. Man backar racet ett varv, och man får resultatet vi senaste passering. Minus dom två som kraschade… Då borde jag vara 14:e… I blött… Det är fan bra ändå… Känner mig rätt nöjd faktiskt…. Bra där Macke…

Efter racet så är det lite blandade känslor faktiskt. Jag får en 15:e plats då tävlingsledningen bedömer att Marklund blev omkullkörd av den varvade föraren, och han får behålla sin placering. Jag är sjukt nöjd med en 15:e plats, och SM-poäng, i blött. Det var länge sen jag körde så bra i blött. Och framför allt så är jag så sjukt glad över att ÄNTLIGEN ha hittat min ”wet-race-mojo” igen, och återfunnit flytet i blött. Det hände någonting konstigt efter ca. halva racet. Det verkade som att jag liksom kom på hur man skulle göra igen. När vi analyserar varvtiderna så ser vi att vid den tiden på racet så sänker jag mig helt plötsligt med nästan 2 sekunder per varv, trots att det faktiskt regnade lite mera då än i starten på racet. Jag höll ungefär samma varvtider som topp-10 gänget under sista halvan av racet. Helt sjukt…. Bara sådär… Galet bra! Men sen blir jag lite irriterat på mig själv. Vafan körde jag inte sådär från början för? Då hade jag ju varit med där uppe… Ha ha… Jaja, poängplats är ju alltid målet så jag var ändå nöjd med racet.

På kvällen sedan blir det återigen lite härlig depågrillning och mysmeck, innan vi kryper in i husvagnen och kollar på TV-sändningarna från dagens race på datorn. En sjukt bra dag!

 

 

 

Söndag kval (P18, 47.266)
Inför söndagens kval så hade det till slut slutat att regna, och banan började sakta att torka upp. Frågan var bara hur lång tid det skulle ta, och om det skulle hinna bli tillräckligt torrt för slicks till vårat kval. När det väl var dags att rulla ut så var det lite samma förhållanden som under första träningspasset på fredagen. Banan var i princip helt torr, förutom sektionen med chikanen och upp emot ”Nyhemskurvan”.

Det var bara att rulla ut och göra så gott det gick. Och allt eftersom passet gick så torkade banan upp allt mer, och tiderna började sjunka. Körningen kändes rätt bra, och jag låg och pendlade nånstans mellan 10:e och 15:e plats i inledningen på kvalet. Efter halva kvalet så börjar jag stumna lite i underarmen och börjar bli trött. Vafan? Nu? Redan? Jag har inte haft problem med underarmarna på flera år nu… Går in och vilar en stund, för att sedan gå ut och göra ett sista försök att putsa på tiden. Går ut på en sista stint med 4 minuter kvar på kvalet. Ett utvarv, så borde jag hinna med 3 flygande varv. Helt perfekt timing. Två flygande för att sakta bygga upp tempot, för att sedan sätta en grym tid på sista flygande. Dock så störs jag lite av underarmarna, och när jag sedan ska sätta det sista varvet så ger jag på lite för mycket gas uppför ”Nyhemskurvan” och driftar ut. Missar spåret in i efterföljande vänster, och kommer för tvärt in mot snabbhögern… Och.. .ja… Det var det varvet det…. Ha ha ha…

Innan kvalet är slut så har jag dalat ner till en 18:e plats. Lite missnöjd kanske, men inget katastrofkval ändå. 47.226 är ju ca. 0.6 sekunder ifrån mitt personbästa på banan, så även där… Ingen katastrof, men ändå… Hade jag kommit ner mot personbästa-tider så kanske jag legat nånstans runt 14-15:e plats. Men med en bra start i racet, så kan allt hända…

 

 

 

Söndag Race (P8, 51.980)
Till söndagens race såg det faktiskt ut att bli torrt. Visserligen hängde det ständigt ett tjockt och oroväckande mörkt molntäcke över Falkenberg under hela dagen, men SMHI lovade uppehåll. Vi förberedde hojen för torrt race, men la fram allt för att kunna skifta till regndäck och ändra till regnsetup snabbt om det skulle behövas. Snart dags för race… Ett race som skulle komma att bli ett av dom märkligaste, svåraste, och kanske roligaste jag kört…

När utsläppet öppnade och vi rullade ut till start var banan torr, men regnet hängde i luften. Alla rullar ut till start på slicks.

Kort bakgrund först. När man tävlar på slicks är det viktigt att banan är i princip helt torr. Mest för att man ska få tillräckligt med fäste i asfalten för att kunna jobba upp däcken i korrekt arbetstemperatur (Någonstans mellan 90 och 110 grader). Ett varm slicks har ett fantastiskt grepp, ett kallt slicks är jättehalt. Att köra slicks på en kall och blöt asfalt är i det närmaste farligt. Därför har vi regndäck. Regndäcken har ett väldigt mjukt gummi, för att kunna hålla ett bra grepp även i kallare temperaturer, plus ordentligt med mönster för att kunna trycka undan vattnet. Ett regndäck som körs i riktigt blöta förhållanden har en jättelång livstid, dom slits knappt alls. Men torkar det upp det minsta lilla, så att dom inte får kylning, så kan man slita sönder dom på bara ett fåtal varv.

Lite förenklat så säger reglerna kring regnrace så här. Om en race startar som ett ”torrt race”, och det under racet börjar regna, så rödflaggar tävlingsledningen racet. Racet avbryts, alla får åka in i bandepån, och får 5 minuter på sig att byta däck. Tävlingsledningen signalerar sedan ”WET RACE”, man rullar man ut på banan, ställer upp på gridden och racet startas om igen från det varv man var på när det avbröts. Han man väl signalerat att det är ett sk. WET RACE, så kommer racet INTE att flaggas av igen även om det börjar regna mera. Enkelt. Viktigt, i just det här avseendet är alltså att OM tävlingsledningen signalerat att det är ett ”WET RACE”, så är det ett ”WET RACE” vare sig det är blött eller inte. Racet kommer alltså INTE att avbrytas om det börjar regna mera… Chansar man och går ut på slicks på ett ”WET RACE”, och regnet tilltar så får man alltså stå sitt kast.

Tillbaka till söndagens race. Vi står uppställda på gridden, klara för start. Det är torrt, vi har slicks på, vi är taggade till tänderna. Röda lampan tänds… Hålls… Och DÄR går starten…

Jag kommer iväg kanonbra, och framförallt så lyckas jag hitta en bra position in i första sväng i den tighta chikanen. Jag tar nån placering in i sväng, blir lite inklämd men får ändå ett ganska bra spår ut, och lyckas ta någon placering på innern upp för ”Nyhemskurvan”. Känner mig riktigt bra nu, håller placeringen när vi accelererar ut på kortrakan på baksidan, pangar i fyrans växel, dippar av lite grann på gasen och kastar in hojen i snabbhögern, på gasen igen upp för backen, pangar i femman precis innan man viker vänster upp över krönet. Hojen går upp på bakhjulet över krönet. Håller den på bakhjulet några meter extra innan jag dunkar ner det precis innan den andra hårda inbromsningen på varvet, ner mot dubbelhögern (Ginstkurvan) som leder ut på start/mål för första gången. Petar ner två växlar, på bromsarna…. Kastar in hojen i första högern, möter på med lite gas… Matar på med mera gas successivt… Driftar ut mot yttre curbsen för att sikta på andra apex. Pangar i fyran i fullt nedlägg, siktar på apex… Pangar i femman… Det var här jag highsidade förra året… Ut på rakan… Letar position… Varvstoppet på femman, sedan hårt, hårt på bromsarna… Alla vill vara senast på bromsarna… Stökigt… In i den tighta chikanen igen… Höger, pang, snabbt över till vänster, sen snabbt över till höger igen, acceleration i fult nedlägg upp genom ”Nyhemskurvan” mot krönet… Fan, det här är som att åka en berg och dalbana på steroider… Whohoooo…. Till slut väller vi ut på start och mål igen… ner mot chikanen.. Någon framför försöker bromsa om nån annan, för sent… PANG! Två förare kraschar framför mig och försvinner ut i sandfållan… Ligger på en 13:e plats nu, i rygg på Svennberg och Winblad… Får några små droppar på visiret, men det är ingen fara… Tempot känns helt okej! Härligt Macke! Nu är vi ju med!!!! Bra! Häng i nu… Bara ett halvt varv senare kommer rödflaggorna ut. Avbrutet race… Faaan också! Jag som var med så bra! Ååååååh! Nu blir det ny startprocedur och allt… Asch då!!! Men, varför rödflaggas det? Ser ingen krasch på väg tillbaka till depån? Vad är det som händer?

Alla förare rullar in i bandepån… Upp på stöden, på med värmare, fram med ström… Stress… Springer folk överallt… Micke gör ett fantastiskt jobb som vanligt… När allt är iordning med hojen fortsätter förvirringen… Varför blev det rödflagg? När är det omstart? Jag såg ingen krasch? Vi får ingen information alls från tävlingsledningen… Alla team frågar varandra… Ingen vet nåt… Jag frågar en funktionär vi depåmuren, som inte heller vet nåt… Sen helt plötsligt kommer meddelandet ”Rain Lights ON” (En röd lampa bakåt på hojarna som måste tändas vid regn) upp på den stora displayen vid start/mål. En skylt med ”WET RACE” kommer upp vid utsläppet. Va? Är det ”WET RACE”? Det regnar ju inte? Vi kan ju inte byta till regndäck nu? Det är ju torrt! Det stänker några små vattendroppar på visiret, men alldeles för lite för att det ska ligga kvar något vatten på marken. Jag och Micke diskuterar en stund… Vi kommer fram till att INTE sätta på regndäck… Ingen annan förare har börjar byta, och om det är en omstart för WET RACE så har ju 2-3 minuter av dom där 5 minuterna man har på sig redan gått. Finns inte en chans att vi hinner ändå…. Nej, vi rullar ut till omstarten på slicks…. Utsläppet öppnar och vi börjar rulla ut på banan igen… Jag ser mig omkring, försöker kolla om det är någon som bytt däck… Men alla åker på slicks fortfarande… Det regnar fortfarande inte mera. Något stänk här och där… Det är många som inte hinner ut innan utsläppet stänger, och får starta sitt ”Warmup lap” från bandepån sen. Vi ställer upp på gridden på den platsen vi hade vid senaste placering, jag låg trettonde, men vart fasen är det… Börjar räkna i huvudet under utvarvet… Tre i varje led… 3, 6, 9, 12… 15… Femte startled… Eller? Jo, femte startled längst till vänster borde det bli… För jag var väl 13:e? Det är rörigt på gridden medans alla ska lista ut vart dom ska stå… Dessutom är många förare kvar i bandepån, så det är många ”hål” i gridden… Förvirring… Till slut är alla uppställda… Vi släpps ut på Warmup lap… Tror jag… Är det ”Quick restart” procedur? Eller vanlig startprocedur? Äh, tänds lamporna så vet jag att det är race… Grön flagga, okej… Warmup lap… Vi får ett varv på oss då, sen ställa upp igen… Nu är det dags…. Omstart… Var med på hugget nu Macke… För helvete….

Klartecken från alla startled… Vi väntar på att startfunktionären ska gå åt sidan och peka upp på röda lamporna… Han går åt sidan… men tvekar… kommer tillbaka… Tar ner flaggan… Börjar gå åt sidan… Vafan händer? Kollar ner på dashen på hojen… 112 grader i motortemp… Vafan… Släpp iväg oss nån gång… Startlamporna börjar blinka gult och meddelande ”DELAYED START” kommer upp… Vafaaaan… Vad är det nu då? Alla får rulla in hojarna i bandepån igen… Nu börjar det dugga lite mera… Vad är det som händer? Återigen kommer WET RACE skylten upp… Det regnar lite mera nu… Alla börjar frenetiskt byta till regndäck. Jag skriker åt Micke, VI BYTER!!!! Alla byter, det är klassat som ”WET RACE”, vi måste byta ifall regnet tilltar under racet så kommer dom INTE att avbryta det eftersom det redan är ett ”WET RACE”. Vi hinner precis få på regndäcken till utsläppet öppnar… Fan, vi hinner inte ändra till regnsetupen på hojen… Måste UT NU!!!! Hinner precis ut innan utsläppet stänger… Nytt sighting lap och ny start igen… vilken jäkla röra…

Uppställda på gridden igen så kollar jag mig omkring… Alla som jag kan se har regndäck på… Regnet upphör… Banan är torr… Fan… Kom igen nu Macke…. Fokus på rätt saker… Den här röran kan du inte påverka. Vädret kan du inte påverka. Det kommer knappt att gå att köra med regndäck på torrt, men vi kan inte byta däck och alla har samma däck… Det är bara att släppa alla negativa tankar nu, och göra så bra det går… Fokusera på det du kan påverka. En bra start från 13:e nu, och så bara köra safe… Koncentrera dig… Var noggrann… Fokus…


Röda lamporna släcks och starten går… Kommer iväg skapligt… Bra start… Håll i nu…
Alla trippar fram på tå igenom chikanen första gången. Alla är lite osäkra på hur mycket fäste man har med regndäcken på torrt. Hur mycket törs man pusha? Regnar det mera nu? Nej, fortfarande torrt. Vart går gränsen? Hur länge kommer det dröja innan det bara är sopor kvar av däcken? Första 2-3 varven går det väldigt sakta känns det som, jag ligger ”mitt i köttet” nånstans och bara åker med… Börjar tänka ”vafan kör ingen för…?” Kom igen nu…. Äh, vafasen… Jag provat att köra om nån… Sticker in framhjulet på innern upp för ”Nyhemskruvan” igen, jahapp… Det där gick ju enkelt… Provar mig fram lite med gasen ut ur svängarna… Försöker provocera backdäcket lite för att se hur mycket fäste man har. Oj, hoppsan… det där var för mycket… Ha ha ha… Det känns lite som att hojen liksom… dansar ovanpå asfalten… Den känns.. liksom.. lös.. på nåt sätt.. Det gungar lite igenom svängarna… Går man in lite för fort i sväng, så driftar det massor. Fortsätter prova mig fram lite… Så länge man är helt upprätt kan man ju fasen bromsa precis lika hårt som med slicks nästan… Coolt… Börjar släppa på lite in i svängarna nu, och märker att framdäcket liksom… plogar in i svängarna när man pushar det lite… Oj oj.. läskig känsla... Särskilt i snabbhögern på baksidan… Uj uj… Jag tycker fortfarande att tempot är lågt… Kör om nån till… och en till… Får ett rejält bakhjulssläpp genom vänstern i ”Esset” på baksidan.. Hoppsan… En redig pulshöjare…

Nu börjar jag plötsligt fundera lite… Kör alla andra sakta av nån anledning kanske? Nåt som jag missat? Vet dom nåt som inte jag vet? Är det så att jag överkör dom här däcken nu, och är väldigt nära att krascha… Hmm… Jag slår av lite grann nu… Tappar tempo… Ligger och åker med… Efter nåt varv tänker jag.. Fan, det känns ändå som att jag har koll… Jag provar att öka lite… försiktigt… Fokus… Mjuk på gasen, inte för mycket broms i nedlägg, så ska det nog gå bra… Börjar komma ifatt en klunga med förare… Ser en grön hoj… Sen en blå hoj… Ser inte vilka det är men jag tar in på dom… Ganska mycket… När jag kommer närmare ser jag att det är Pellijeff och Borglund… Ligger i rygg på Pellijeff några kurvor… Det är ju ändå mästerskapsledaren liksom… Men jag tycker det går sakta… Jag får försöka ta mig om. Försker bromsa om honom in i ”ginstkurvan” först, men han är väldigt sen på bromsen. Laddar på ut på start/mål för att ta honom i inbromsningen till chikanen. Men hans Kawasaki sträcker ut bra på rakan, och han är sen på bromsen där också… Fan… Uppför Nyhemskurvan då… Han går tight… Äh, jag provar på yttern… Lägger mig på yttern och ladda på lite extra upp för backen. Lite för mycket kanske, och bakdäcket protesterar genom att kliva ut i en bred sladd… Oooaaaaaah…. Men jag håller farten uppe och när vi sedan viker över vänster efter krönet så är jag där på innern och förbi… Puuuh… Det gick ju bra det där till slut… Ha ha ha… Några kurvor senare sträcker vi ut på start/mål igen och jag tänker… ”Ha ha.. Jag har just rundat Pellijeff på yttern, på sladd, genom Nyhemskurvan…. Det här kommer jag att minnas när jag ligger på ålderdomshemmet… Ha ha ha”.

Är nu ifatt Suzukiföraren Theo Borglund, och lyckas köra om honom efter kortrakan på baksidan… Passerar start/mål och får upp P8 på depåtavlan… Ha ha ha.. Vafan… Jag är ju ÅTTA!!!!! Närmast framför är YTS föraren Joel Marklund… Fan jag kan ju ta honom också… Passerar start/mål igen… Kollar depåtavlan ”P8, +1, G2”, härligt.. Kastar en snabb blick upp på varvräkningen som visar 2 varv kvar… Vafan.. Bara TVÅ varv kvar!!!! Jag vill köra MERA!!!! Försöker jobba ikapp Marklund, men vid det här laget så verkar mitt regnbakdäck ha checkat ut… Ha ha ha… Det finns inte mycket att hämta ut ur svängarna nu. Framhjulet känns dock förvånansvärt bra fortfarande. Men jag kommer aldrig ifatt Marklund, och har 3 sekunder bak till Borglund bakom mig. Rullar över mållinjen som 8:e man. ÅTTA!!! Sjukt bra!!!! Och helvete vad roligt det var!!!!!

Efter målgången, på det sk. ”invarvet” in mot depån så sitter jag nästan och fnittrar i hjälmen. Blandat med ett vemod som väller över mig plötsligt… Jahapp… det där var livets sista race på Falkenberg då… Men, det känns ändå bra… som att jag fick revansch på banan till slut efter kraschen förra året… Och sen väller glädjen över mig igen… Ha ha.. Vinkar och tackar alla tappra funktionärer som stått i det här skitvädret hela helgen… Sen börjar jag plötsligt tänka på att jag precis kört om mästerskapsledaren på yttern… på sladd... och börjar fnittra igen… Ha ha ha… Jag bankar dom knutna händerna i tanken på motorcykeln… Helvete!!! Helt sjukt! Öppnar sen upp händerna, och bankningarna övergår till klappar… Klappar tanken, lite som man kärleksfullt klappar en gammal lojal hund. Bra jobbat Hondan… bra jobbat…

I parc fermé möter Micke upp, det ”high-fivas”, skrattas, ryggdunkas, och kramas… Så jäkla roligt!!!!!

Efter racet sitter jag där igen…. På en stol… I depåtältet… Ni vet… Det där bästa ögonblicket under en hel tävlingshelg. Man är dyngsur, genomsvettig, trött, glad, lycklig, full med endorfiner och lite rester av adrenalin… Det luktar varma bromsbelägg och varm mteall… Man bara sitter där på en stol och liksom… känner efter… njuter… och mår bra… Vi sitter och småpratar lite… Går igenom vad som egentligen hände där i röran i början, vem som gjorde vad, vad som sades… Depåsignalerna… Uppkörningen.. Omkörningar… DEN omkörningen… Vi skrattar… Jag tänker lite att dom här ögonblicken är nog det som jag kommer att sakna allra mest när jag slutar. Dom där ögonblicken precis innan man ska börja riva allting och packa ihop, i regnet, och sedan sätta sig i en buss i 6 timmar. Komma hem sent på natten, packa ur det viktigaste ut bussen och husvagnen, sova nån timme eller två innan det är dags att gå upp och åka till jobbet på måndag morgon…

 

 

 

En riktigt bra skithelg
Ja, det blev ju en helt sjukt bra skithelg det där till slut… Trots ett ihållande regn under nästan hela helgen, på en skitbana som jag inte trivs på, och i ett väder jag inte kan köra i… Så blev det ju två grymt bra race med SM-poäng i båda två (15:e och 8:e plats). Så jäkla skönt att ha hittat tillbaka lite till känslan i blött också, och så två bra starter igen… Och framförallt så har jag haft så jäkla rolig både på- och vid sidan av banan. Mycket tack vare supermecken Micke Andersson som är så jäkla grym att ha med sig! Både som mekaniker, kompis, psykolog, och all vad det nu kan vara… Och alla härliga människor i depån…

Nu får vi ladda batterierna i tre veckor innan säsongens, och karriärens sista race går av stapeln nere på Anderstorp Raceway den 6-8/9

 

 

Kategorier: 2019, Falkenberg, SM




 

 


 

 

  

 

 

 

 

 

Bild

VI SÖKER ALLTID FLER SAMARBETSPARTNERS

Bli en officiell sponsor, samarbetspartner, eller leverantör till Magnus "Macke" Granstedt Roadracing Team. Kontakta oss genom att klicka på länken nedan.

Kontakta oss