Upplagd den 2 augusti 2011 01:26
Inför helgens deltävling i dom skandinaviska mästerskapen så var väl målsättningen att sätta personbästa på banan, och ta poäng i båda racen (topp-15).
Till helgen så kunde inga av dom ordinarie mekanikerna vara med och hjälpa till så veckan innan racet ringde vi in Gurra som meckat åt Tompa Racing fram tills förra året då Tompa bestämde sig för lägga av. Gurra är riktigt duktig, kan Hondan, och är dessutom en trevlig prick. Så det kändes jätteskönt att han ville vara med.
Helgen inleddes med två träningspass på fredagen.
Under säsongen så har jag haft lite småproblem med framgaffeln, och på fredag morgon så tog vi tag i dom problemen ordentligt och tillsammans med Anders ”Petjo” Lilja och hans mekaniker Pär Johansson så plockade vi isär gaffelbenen och kollade oljenivån vilken var helt åt skogen. Efter justering av oljemängden så lyckades vi precis få ihop allt till första passet.
Det kändes skillnad direkt på första passet. Nu kändes det att gaffeln jobbade ordentligt nu, men den blev lite ”gungig”. Så till andra passet justerade vi bort detta, så hojen kändes kanon.
Körde 1.08.6 som bäst på fredagen vilket 0.4 sekunder över mitt pers. Det var väl helt OK för en träning.
Lördag, kval.
Lördagens kval blev en sorglig historia. Jag kämpade hela passet med att komma in i flytet, och när inte det fungerade så letade jag bra ”ryggar” ute på banan för att få draghjälp, utan nån större framgång. Det blev bara 1.09.1 som bästa tid, trots att hojen kändes kanonbra. Så det var bara mig det var fel på. Tiden räckte bara till en 24:e plats på gridden, ganska långt ifrån målsättningen topp-15.
För att få till en förändring så gjorde vi ändå lite ändringar på cykeln till racet. Ungefär som att byta målvakt i hockeyn. Det kanske inte alltid är målvakten som gör en dålig match, men ibland vill man bara få till en förändring i laget, och en liten nytändning.
Vi beslutade att höja hojen 5mm fram, samt att vi skulle köra mjukaste bakdäcken och medium fram.
Lördag, race.
Jag vet inte om det var något i vattnet i Karlskoga, eller vad det var. Men alla förare verkade ha blivit galna under dom timmar som gick mellan kval och race. Racet blev händelserikt, på gränsen till kaotiskt stundtals.
Hela startfältet stod uppställt och väntade på att dom röda lamporna skulle släckas. Ett fullt startfält som till 100% fokuserar på en rad med röda lampor. Och vips så är racet igång.
Jag gör en grym start. Är snabb iväg från min position och bromsar riktigt bra i första kurvan. Tar en hel del placeringar ner mot första böj, och ett par till i svängen där det är riktigt stökigt. Folk krokar ihop, bromsar på sig, kör vid sidan av banan, uppe på curbsen. Det är rena kaoset.
Jag lyckas stöka mig igenom dom första svängarna utan att dras med i några problem, och ligger riktigt bra till. När vi accelererar ut ur hårnålen efter drygt halva första varvet kommer rödflaggorna ut. Racet avbryts. Jag fattar ingenting, och kastar en snabb blick bort mot ”Ejes” kurvan där det ligger fullt med hojar och förare. Måste varit en rejäl smäll. In i depån och vänta på omstarten. Gurra gör ett kanonjobb som springer som en gasell efter depåstöd, värmare, vatten, mm. och får på värmarna på cykeln.
Såhär i efterhand så hade jag nog tur som inte blev indragen i den där krashen. Björn Ljungkvist bromsade på sig rejält in i ”Ejes” och tog med sig 3 andra förare i kraschen. På bilden kan man se Jocke Stensmos Honda flyga genom luften bara nån halvmeter bakom mig.
Omstarten går desto sämre. Jag kommer iväg riktigt dåligt, och I första sväng är dt om möjligt ännu mer kaotiskt än i första starten. Folk kryssar fram och tillbaka, kör ihop, åker av. Det är galet. Denna gång är jag inte lika lyckosam i kaoset och tappar en hel del placeringar och får kämpa hela första varvet för att komma tillbaka på min 24:e plats. Kaoset fortsätter sen i under hela racet, och jag har 2st incidenter precis framför mitt framhjul. Det är rena turen att jag ens tar mig i mål. I start/mål kurvan så krokar Otto Johansson ihop med Markus Bergsten precis framför mig, och Markus går i backen. Och nåt varv senare så kommer Daniel Falemo som skjuten ur en kanon i inbromsningen efter långa rakan och plöjer rakt igenom fältet med hojar som viker in i första sväng. Han torpederar dansken Björn Rasmusen och det bara smattrar i mitt visir av hojdelar och grus när dom går i backen och flyger av banan.
Jag ligger nu på 19:e plats och har en stor lucka upp till Otto Johansson och dansken Tom Rasmusen som fightas om 17:e. Jag kör in den luckan relativt enkelt och börjar lägga upp taktiken. Jag känner att jag kan köra om dom, men tror inte att jag kan rycka ifrån sen. Så jag bestämmer mig för att avvakta lite bakom dom, och sen ta dom på slutet av racet så att dom inte hinner ligga bakom och ”läsa” mig. Och helt plötsligt kommer målflaggan ut…. Huh!?!?
Tydligen kortades racet av efter rödflaggan för att man skulle kunna hålla tidsschemat, och den informationen hade inte gått fram till alla förare. Och speakern sa dessutom i högtalarna innan omstarten att det blir ett helt nytt race på 18 varv. Så jag blev ganska förvånad när jag fick målflaggan. Shit happens, och det blev en 19:e plats i lördagens race.
Hojen kändes riktigt bra med den setupen som vi ändrade till, och jag hade ett riktigt roligt race med mycket ”stök och bök”, roliga fighter, och många omkörningar. Jag körde 1.08.3 som bästa tid vilket också var ett steg i rätt riktning. Så det gäller att ta med sig det positiva från race 1.
Söndag, kval.
Söndagens kval slutade lite tidigare än väntat när jag kraschade ut med ett framhjulssläpp I kurvan som leder ut på start/mål. Krashen var ganska odramatisk då det inte går speciellt fort där. Vi kunde se på dataloggen i efterhand att det bara gick 114,6km/h när jag gick i backen, så det var ingen fara. Gled bara av banan och ut i sanden. Hojen klarade sig rätt bra. Lite plast, nåt handtag, fotpinne, kåpglas och lite repor. Mest irriterande bara. Värst var väl att ljuddämparen såg ut som ett russin då den knölats ihop och vikts runt fotpinnen. Nu väntade några timmars stressmeck för att få ihop allt till racet. Gurra gjorde ett grymt jobb med hela hojen medan jag fokuserade på att försöka få ihop ljuddämparen i funktionsdugligt skick, för det hade vi ingen i reserv. Som vanligt i depån så strömmar det till folk (även konkurrenter) som erbjuder sig hjälp och att låna ut grejer. Roadracingdepån är ett fantastiskt ställe.
Hojen blev besiktad och godkänd precis en timme innan racet, så vi hann få på däckvärmarna i tid. Ett stort tack till alla som hjälpte till!!! Grymt skönt!!!
Jag hann bara få till en 1.08.9 tid innan jag gick i backen, och det räckte bara till en 23:e plats. Så det var till att starta långt bak IGEN! Typiskt!!!!
Söndag, Race!
Det kändes lite illa att inte hinna testköra hojen innan racet och se så att allt funkade som det skulle efter kraschen. Jag fick försöka ligga på så hårt det gick på utvarvet och warmup lap, för att känna lite på hojen.
Starten på söndagens race blev lite försenad då David Andersson satsade på tok för mycket och gick omkull redan på warmup lap, så vi fick vänta på startplattan medans funktionärerna städade undan på banan. Det positiva var väl att ja fick yttterligare ett warmup lap på mig att känna på hojen eftersom hela startproceduren gjordes om.
När vi ställt upp på gridden för andra gången så synade jag startfältet framför mig. ”Fan, 23:e plats är långt bak” tänkte jag. Sen kollade jag på förarna som stod framför mig och tänkte ”Honom ska jag slå, honom ska jag slå, honom är jag snabbare än, och HAN där bara MÅSTE jag slå…"
30 sekundersskylten visades upp, fäller ner visiret. Funktionären med röda flaggan kliver åt sidan och pekar upp mot som röda lamporna. Jag lägger i ettans växel, varvar upp motorn och letar efter dragläget. Två fingrar på bromsen så att hojen inte börjar rulla. Det är ett öronbedövand dån från 32st superbikes som varvar för fullt i väntan på att starten skall gå. Dom röda lamporna tänds. Jag håller nästan andan medans jag fokuserar på den där raden med röda lampor, och det känns nästan som att dom stirrar tillbaka mot mig… Och så slocknar dom!!!
Jag kommer iväg riktigt bra, Bra reaktionstid, bra kopplingssläpp. Bra start!!
Likt en skenande hjord med tjurar väller hela startfältet ner mot den tighta högern i slutet på rakan. Jag stampar i tvåan när shiftlighten blinkar till, sen trean, och fyran innan det är dags att bromsa hårt. Det är hojar överallt, stökigt! Jag väljer att försöka klämma mig in på innern. Stort misstag! Två förare krokar ihop, och den bakom bromsar i panik. Hela innerböjen är nu en parkeringsplats, och jag ser hur massor av hojar rundar oss på yttern. ”FAAAN”. Och jag fastnar på innern även i nästa kurva som också är en höger, innan jag lyckas hitta en lucka i kaoset. Jag är nu nästan sist, och kämpar som ett djur för att ta mig frammåt i startfältet. Lyckas plocka någon förare i varje inbromsning tills jag är uppe på 29:e och hamnar bakom Rocket Robin på sin Yamaha. Han bromsar väldigt sent, men står sedan nästan helt still mitt i svängarna vilket gör att jag har svårt att komma om honom, och det stör min körning något fantastiskt. Jag kommer inte om i inbromsningarna, och får sedan slå av eller rent av bromsa mitt i sväng för att inte köra in i hans bakhjul. Och under tiden så ser jag hur gänget framför som ligger och fightas om 13:e-17:e drar iväg. ”Faan, jag bara måste komma om!” Till slut tar jag mig förbi genom att ladda på utsidan om honom i depåkurvan ut på start/mål, och få med mig så mycket fart att jag är om honom redan innan halva rakan. Sen rycker jag. Jag ser på depåtavlan att jag rycker till mig en lucka till honom relativt enkelt när jag väl kommit om. Men luckan fram till klungan är nu 5 sekunder, vilket är mycket!
Det känns som att tåget har gått nu, och jag blir 18:e. Men jag måste ju ändå ge det en chans, man får ju aldrig ge upp. Så jag borrar ner huvudet och laddar så mycket jag orkar för att se om det går, och efter bara några varv så jag kapat 2 sekunder på luckan, och börjar få vittring på Henry Sundqvist som ligger sist i den klungan. Jag får lite extra energi av att jag tar in på dom, och med tre varv kvar är jag uppe i rygg på Otto Johansson som blivit passerad av Sundqvist. Nu har jag hela klungan framför mig, och känner vittring på poängplats. Men jag är trött…
Efter att ja kämpat som en galning för att stänga till luckan så sprutar det mjölksyra ur öronen på mig och jag är helt slut. Men jag måste ändå göra ett försök, så med 1,5 varv kvar så satsar jag allt på en sen inbromsning ner mot hårnålen, och lyckas klämma mig förbi Otto. Men jag går riktigt brett i utgången, och tappar spåret helt. Otto kan kontra i snabbvänstern efter och sticker in framhjulet. Jag tvingas räta upp hojen, och tappar spåret fullständigt. Kommer helt fel in i depåsvängen efter också, och tappar en lucka till klungan igen. Jag satsar allt på en sen inbromsning efter start/mål ut på sista varvet för stänga till luckan igen, och in i ”Esset” är jag uppe i ryggen på Otto igen. Gör ett sista tappert omkörningsförsök ner mot ”Ejes” igen, men bromsar på mig lite och halkar efter igen. Rullar över mållinjen som 18:e man, och är riktigt missnöjd…
Jag körde 1.08.3 som bästa varvtid, vilket var 12:e bästa tid i racet, och snabbare än samtliga förare i klungen som fightades om 13:e-17:e plats. Hade jag bara varit lite smartare och valt yttern i starten, och varit med i det här gänget från början så hade jag verkligen kunnat prestera ett mycket bättre resultat. Så jag var besviken… Men, jag hade ett riktigt roligt race med många fighter och omkörningar och när man tänker efter så är det ju dom snabbaste förarna i Skandinavien som tävlar, så 18.e kanske inte är hästskit ändå… Det gäller att hitta det positiva.
Jag tog en del tokiga beslut under helgen som jag får ta lärdom av. Välja att kvala på ett slitet framdäck och ett mediumbakdäck på söndagen för att spara pengar betydde att jag hade lite sämre grepp bak, och svårt att få med mig fart ut på rakorna. Kompenserade med att höja kurvhastigheten och det gick ju som det gick när det beggade framhjulet inte orkade med längre. Tog också en del dåliga beslut under racen. Att välja innern i starten på söndagens race, och inte ha 100% koll på hur många varv det var kvar i lördagens race. Så det tar vi med oss till nästa gång...
Överlag så har det faktiskt varit en riktigt bra helg, trots dom kanske inte så bra resultaten. Jag hade två riktigt roliga race. Vi fick ordning på framgaffeln, hittade en bra setup på hojen till STCC/PRO Superbike helgen i Karlskoga om två veckor.
Då blir det nya friska tag…
Kategorier: Karlskoga, Racerapport, Scandinavian Open