Upplagd den 10 maj 2016 11:31
Efter en lite trög inledning så blev det till slut en väldigt lyckad SM-premiär nere på anrika Anderstorp Raceway den gångna helgen.
Inför helgen så var nog målsättningarna rätt så realistiska. Som vanligt så är det ju alltid topp-10 som är målet i SM, men såhär första racet så är det alltid tufft. Dom flesta förarna har varit ute i Europa och tränat under våren och kommer till premiären riktigt varma i kläderna, och konkurrensen i Superbike är i år tuffare än på länge med stort startfält och många nya förare i klassen. Så det är såklart tufft, men riktigt roligt. Målsättningen fick istället ligga lite mer på min egen prestation bara. Med så lite körning i kroppen så var målet att få upp farten bara, hitta tillbaka till körningen, och sedan jobba upp ett bra tempo under helgen.
Inför helgen så hade vi gjort en del förändringar i hojens chassi vilket jag såg fram emot att få testa på Anderstorp. Tidigare har vi haft lite problem, framförallt med däckslitaget bak, även fast hojen har känts riktigt fin att köra. Så det hoppades vi att vi hittat en lösning på.
Helgen inleddes dock struligt då jag bara efter ett par varv på första träningspasset fick problem med hojen. Den började rycka och hacka sig fram, så det var bara att svänga in i depån. Innan andra passet så plockade vi isär nästan hela hojen. Alla kablar och kontakter gicks igenom och kontrollerades, bränsletillförseln gicks igenom och bränslefiltret gjordes rent. Ut på träningspass nr.2 så kom jag bara ett varv, sedan var problemet tillbaka igen. Så in i depån och kopplade bort quickshiftern som vi misstänkte kunde vara en bov i dramat. Ut igen, och samma fel. Bara att avbryta andra träningspasset också. In och mecka igen… Nu misstänkte vi bränslepumpen då en annan Honda förare hade haft problem med det tidigare. Kontaktade Fredrik Stigefelt SBK One för att se om han hade någon bränslepump hemma, men innan jag ens han beskriva färdigt problemet så sa han att han var rätt säker på att det var kamaxelgivaren. Så vi plockade ur den givaren ur reservmotorn och monterade den i hojen och sedan ut och testade på pass 3. Och nu funkade hojen klockrent igen. Så ett jättestort tack till Fredrik, för utan honom så kunde vi nog ha stått hela helgen och kliat oss i huvudet. Dessutom kom han ut till banan senare på eftermiddagen och levererade en ny givare som vi kunde sätta i reservmotorn sen. Sedan blev dagens 4:e och sista pass det enda riktiga passet jag kunde köra hela passet med fokus på bara körningen. Inte helt optimalt när man ligger efter redan från början. Körde bara 1.40.0 som bäst och allt kändes bara ovant och konstigt. Dom förändringarna vi gjort på chassit funkade riktigt bra bak, men fram blev det inte alls bra. Hojen ville inte alls styra in i sväng som jag vill, och jag fick ingen känsla alls för framdäcket. Så på kvällen så gjorde vi om framgaffeln igen.
Lördag, kval. (P16 1.38.917)
Med tanke på förutsättningarna, och hur lite körtid jag hade, så bestämde jag mig för att bara strunta i placering på kvalet och bara koncentrera mig på att ha roligt och hitta flytet igen. Både körnigen och hojen kändes MYCKET bättre, och nu var det sådär roligt att köra hoj igen. Tiden blev bara 1.38.9, och räckte bara till en 16:e plats, med det kändes ändå riktigt bra. Och med en bra start så fanns det gott om ryggar att hänga på i racet sen…
Lördag, race. (P14, 1.38.757)
Inför racet var jag faktiskt lite nervös. Första racet på säsongen, och lite sämre kvalposition än jag hoppats på gjorde att jag var mitt i gröten på gridden. Men det var bara att fokusera på en bra start och ett bra första varv, så skulle det nog lösa sig.
När starten väl gick så missade jag lite grann, kopplingen högg lite och jag fick lite för mycket framhjulslyft, och man behöver inte backa av många procent för att man ska bli uppäten av hela startfältet som står bakom en. Tappade ett gäng placeringar på väg ner mot första kurvan, och sen blev jag först utträngd av #14 Åkesson som kom som en raket på innern, och fastnade sedan bakom när han stod i princip helt still på innern framför mig. Så jag tappade ett gäng placeringar i första sväng. Sedan väller hela startfältet ut på den långa, långa, långa rakan på Anderstorp. 32st tusenkubiks Superbikes dundrar ner för den breda flygrakan, och alla vill vara först in i den 90 graders höger som följer efter. Stenhård inbromsning och ner genom växellådan från 6:an till 2:ans växel. Det är trångt och stökigt, hojar överallt. Förare som bromsar på sig och som vinglar och far… Som av ett mirakel så klarar sig alla förare igenom kurvan, och dom första varven är sedan otroligt intensiva. Det körs om in i nästan varje sväng, förare bromsar på sig och missar, och det är en konstant fight. Efter några varv så börjar racet sätta sig lite, och jag ligger nu precis bakom #14 Åkesson. Framför oss ser jag en klunga på 4 förare, som börjar dra ifrån oss. Jag känner att jag är mycket snabbare än Åkesson, men har jättesvårt att ta mig förbi. Han kör väldigt annorlunda mot mig. Bromsar jättesent, och står nästan still mitt i sväng, och jag hittar inget bra sätt att komma om, Försöker ta höjd och ta honom ut ur sväng, försöker gå på innern. Men kommer inte förbi. Ser på min dash att det går riktigt långsamt, 1.40-tider nästan varje varv, och jag ser hur klungan framför nu börjar dra ifrån. Fan, jag måste om… Samtidigt så har jag det hett om öronen bakifrån då jag själv bir attackerad… Blir omkörd, och tar tillbaka i nästa sväng… Fan, jag måste om och förbi nu… Till slut så kastar jag mig på innern in i Opelkurvan, och precis när jag ska bromsa om Åkesson så ser jag hur han bromsar på sig lite och går brett. Perfekt!!! Äntligen förbi…
Nu börjar jag jaga ifatt klungan framför. Dom har nog 3-4 sekunders lucka nu, och det är bara 5 varv kvar. Sänker mina varvtider med 1,5 sekund direkt när jag får lite ledig asfalt framför mig. Jag halar in dom tiondel för tiondel, men det är inte tillräckligt många varv kvar för att jag ska kunna komma ifatt och förbi. Dessutom så har jag +0 på min depåtavla hela tiden så det är nån som flåsar mig i nacken. Genom den långa ”karusellen” på sista varvet sedan hör jag en hoj som lägger sig på yttern om mig. Det är ett av dom bättre omkörningställfällena på banan. Om man linar upp precis på yttern om en förare genom den långa långa högern, så ligger man i perfekt slagläge sedan när den tar slut och snabbt bryter om i en tvär vänster ut på start/mål. Det låter som en Yamaha… Försöker lista ut vem det kan vara… Man har rätt lång tid på sig att fundera när man ligger där i svängen och lyssnar… Vem det än är, så förbereder han ett omkörningsförsök i sista vänstern innan start/mål. Hur ska jag göra? Jag är helt säker på att han kommer försöka dyka på innern i vänstern. Ska jag gå tight in i vänstern, och försöka blocka? Eller ska jag ta höjd, låta honom komma, och sedan vika in bakom för att få med mig mera fart ut på rakan och kanske hinna förbi innan mållinjen?
Jag beslutar mig för att släppa om honom, ta ordentligt med höjd, och dyka in bakom, för att få med mig mera fart ut på rakan. Och det lyckas… Jag klipper honom precis innan start/mål och håller min placering. Blir 16:e man i mål, men flyttas upp till 14:e efter några diskningar. 1.38.7 som bästa tid. Såklart en bit ifrån där jag vill vara, men är ändå väldigt nöjd efter racet. Hade ett svinroligt race med massor av fighter och omkörningar, och börjar nu känna mig varm i kläderna… Det här är så löjligt roligt. Hade lätt kunna köra 10 varv till…
På kvällen firas det med grillning i depån, god mat och riktigt trevligt. Så jäkla glad för det härliga gänget som är med mig. Ida, barnen, morsan, farsan, Micke… Ni är guld värda!
Söndag, kval. (P16, 1.38.656)
Inför söndagens kval så ändrar vi lite grann på cykeln. Vi väljer samma däck som på racet då Pirellis SC1’or funkade riktigt bra. Inte ett ända släpp på hela racet. Under kvalet sedan så blir det lite konstig känsla. Arrangören får problem med den Live-timing service som används, så Farsan och Micke som sköter depåtavlan få varken tider, avstånd, eller placering att förmedla ut till mig på banan. Och dessutom tappar min dash/logger av nån anledning alla GPS-koordinater för start/mål och sektorerna på banan, vilket gör att jag inte heller får upp några tider på min instrumentering. Blir lite som att köra runt i blindo. Men det spelar ju inte nån större roll egentligen, det är bara ligga ute och köra så fort det går, och sen blir det som det blir. Efter passet när listorna kommer ut, så har jag putsat av några tiondelar på bästa tiden från racet på lördagen, men det räckte ändå bara till en 16:e plats på gridden då i princip alla andra förare också förbättrade sig.
Söndag, race. (P12, 1.37.513)
Helgens, och säsongens andra race. Det blir en lång väntan mellan kval och race när man inte startar förrän 16:45. Men till slut är det ändå dags att kränga på sig utrustningen och åka ut på banan. En lite bättre start idag, och sedan vara på hugget i början när det är som mest intensivt, och inte släppa iväg ”tåget” framför.
Uppställda på gridden, hela startfältet väntar på att funktionären längst fram sänker röda flaggan. Han går åt sidan och pekar upp mot röda lamporna som tänds… Varvar upp hojen, letar lite efter dragläget, håller emot lite med frambromsen, hela startfältet bara vrålar… Och DÄR slocknar lampan! Jag kommer iväg skapligt, bättre än igår… Lägger mig tight på innern för att inte släppa nån där… Ettan, short-shiftar till tvåan för att hålla ner framhjulet… Sent på bromsen in i första sväng. Limmar innerspår… Men ändå dyker det upp en grön hoj innanför. Det finns ingen plats… Jag trycks ut. Där finns det inte heller plats… Kontakt… Rätar upp lite, viker ner igen… Det står en grön hoj i princip helt stilla framför mig på innern… Fan. Ser hur ett gäng hojar rundar oss på yttern… Helvete. Sedan väller hela startfältet ut på rakan… Tvåa, trean, fyran, femman, sexan, varvstopp… Alla vinglar fram och tillbaka… Det går FORT! Letar position inför inbromsningen till 90-graders högern… Jag passerar två hojar på väg ner, en till. Hinner se att det är #66 Fritte på sin gråa Suzuki, vafan… Han startade ju långt bakom mig… Sedan stenhårt på bromsarna… Bromsar sent… väldigt sent… Ner genom växellådan… Femman, fyran, trean, tvåan… Bakhjulet sladdar och hoppar… Passerar en, två, tre, fyra, fem hojar i inbromsningen. Börjar bli lite orolig att jag inte ska hinna få stopp på hojen innan svängen och torpedera nån… Ooooouuuuuuhhh… Puuh… det gick fint… Full acceleration ner mot ”Mattsson kurvan”… Ser hur Traxxa systemet runt banan börjar blinka rött, och det kommer ut rödflaggor… Racet avbrutet… Upp med handen, saktar in… Och börjar rulla tillbaka mot depån… Fan… Pust… Jag som gjorde en sån jäkla bra uppkörning… Försöker vända mig om och se om jag kan se vad som hänt, men ser ingenting…
In i bandepån, på med däckvärmare, letar skugga… Det är varmt… Får reda på att det var en större startkrasch i första kurvan med 5 förare inblandade. Måste skett precis bakom mig, och jag märkte ingenting. Bara börja fokusera om på en omstart… Sen blir det en ganska lång väntan innan vi får rulla ut igen. Ny startprocedur… Sighting lap, ställa upp på gridden. Warmup lap med provstart, sedan rulla hela varvet runt och ställa upp igen. Då börjar det blinka gult vi startljusen, och skylten delayed start kommer upp. Vad nu då? Starten avbruten igen. Rulla in i depån igen, upp på stöden, på med värmarna. Och väntan… Dricka vatten, kissa, vänta… Tydligen så har #169 Jademark fått nåt mekaniskt fel på cykeln som låste frambromsen, och slagit runt på Warmup lap. Ambulansen blir ståendes ute ganska länge innan dom får in honom i ambulansen. Bra att dom är noggranna!!
Sedan blir det en ny startprocedur, och racet kortas av med tre varv. Bara ladda på igen…
Ny start… Jag kommer iväg helt ok igen. Tappar nog ingen placering i starten i alla fall. Sedan i kaoset ut på långa rakan har jag svårt att hålla räkningen. Mycket hojar och intensivt som vanligt i början innan racet hinner sätta sig. Gör ett par riktigt fina omkörningar, och tar ett par tre placeringar under det inledande varvet. Det är ju ett kortare race nu, så det gäller att vara med från början. Är snart uppe i ryggen på #73 Olsson på sin BMW, och ser #26 Trygg och #166 Ohlsén framför. Tempot känns högt, men jag har inga problem att hänga med. Får upp P14 på depåtavlan, och det känns riktigt bra. Ser på min display att varvtiderna är helt ok också. Först låga 1.38-tider, snabbare än jag kört hela helgen, sedan börjar det dyka upp 1.37-tider också. Riktigt skönt. Får upp 1.37.5 på displayen, vilket är ett nytt personbästa på Anderstorp för min del. Känns riktigt bra. Börjar planera lite för avslutningen på racet. Ska jag försöka attackera nu? Har jag tillräckligt att ge för att kunna köra om och sedan dra ifrån? Eller ger jag bara dom framför en chans att hinna läsa mig innan avslutningen på racet om jag försöker köra om? Väljer att avvakta lite och känna på tempot, och se hur racet utvecklar sig. Sedan bromsar jag på mig lite i ”Hansenkurvan”, går riktigt brett i utgången och missar spåret helt in i ”Karusellen”. Tappar en rejäl lucka till Olsson som jag kämpar i flera varv för att försöka täppa till. Lyckas sakta med säker jobba mig tillbaka, men racet är för kort för att kunna göra nåt mera. Rullar i mål som 14:e man, och flyttas sedan upp till 12:e efter två diskningar. Och nytt personbästa runt Anderstorp med 1.37.5. Känner mig faktiskt riktigt nöjd.
En riktigt bra helg.
Ja, det blev till slut en riktigt bra premiär på säsongen. Visst, en 12:e och en 14:e plats är väl inte där jag vill (eller borde) vara. Jag har ju alltid minst topp-10 som målsättning i SM. Men med tanke på förutsättningarna, med strul och missad träning på fredagen och att i princip alla andra som man fightas emot har varit utomlands och tränat under våren och redan är varma i kläderna, så kan man inte vara annat än jäkligt nöjd. Vi gjorde stadiga framsteg under hela helgen, och avslutade med nytt personbästa under söndagens race. Så det är med en bra känsla i kropp och knopp som vi nu laddar på för nästa deltävling i Linköping i mitten på juni.
Ett stort tack till alla som gör det här möjligt, för det är MÅNGA som är inblandade i hela den här cirkusen. Alla sponsorer och samarbetspartners som gör det ekonomiskt möjligt att ens ställa upp, alla som är med ute på tävlingarna och hjälper till. Ida, barnen, morsan och farsan, Micke som var med och meckade i helgen. Alla förare som bidrar till en härlig stämning i depån. Hela Anderstorp Racing Club som stod för arrangemanget, med allt från tävlingsledning och funktionärer till folk som tömmer papperskorgar och städar toaletter. Alla är helt ovärderliga och oumbärliga för att en sån här helg ska funka. Så ett stort tack till alla…
Kategorier: 2016, Anderstorp, SM